söndag 20 juli 2014

Varför politik? Allt är politik!



Omställning, rättvisa och engagemang är de tre ord som bäst beskriver varför jag valt att bli medlem i Miljöpartiet. 
Redan som litet barn fick jag se att politiska orättvisor var något som kunde ge oanade konsekvenser för den enskilde individen då mina föräldrar valde att byta ut mitt tilltalsnamn. Min far är från Iran och mitt namn var Persiskt, men eftersom nazister och skinheads åter igen spred skräck på gatorna och rapporter om att arbetssökande med utomnordiskt klingande namn inte fick samma möjligheter på arbetsmarknaden som andra så valde mina föräldrar att ge mig "ett mindre provocerande namn". Redan där väcktes mitt politiska intresse! Varför ska ett barn lära sig att lystra till ett nytt namn för att passa in? Gör det världen till en bättre plats? Och hur kommer det sig att vi 30 år senare inte kommit längre?
Med åren har jag förstått att orättvisorna inte är begränsade till vare sig ekonomi eller etnicitet. Har vi inte klimaträttvisa och en rättvis resursfördelning globalt så kommer vi aldrig att kunna bekämpa några orättvisor över huvud taget.

Jag känner mig hemma i miljöpartiet eftersom MP bär en röst även åt de som inte har rösträtt, alltså åt fiskarna i de försurade haven, åt blommorna och insekterna i våra urskogar. 

Jag har haft förmånen att få vara MP Hudiksvalls gruppledare ett tag nu och känner att jag trots att det inte alltid syns utåt så har vi gjort skillnad i den lokala politiken.
Några exempel:

Att man i översiktsplaneringen i östra hamnen tagit med klimatpåverkan och framtida havsnivåhöjning i stadsplaneringen. Inget som räddar världen men det har en pedagogisk poäng att få alla att inser att vårt leverne har direkta konsekvenser på vår vardag och att man i en långsiktig plan vågar se en långsiktig verklighet.

Att kommun ska laga maten så lokalt som möjligt i våra verksamheter istället för som vi tidigare gjort då vi lagat maten i storkök, kylt ner den, kört ut maten till verksamheterna och värmt upp den på plats.

Att vi har väckt den folkliga debatten om externhandel i kommunen. 

Att vi varit en del i att kommunens nya lågtröskelboende nyligen blivit verklighet.

Exemplen ovan är faktiska exempel på ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet i politiska beslutsprocesser och faktiska beslut. Det borde vara flera sådana i en Ekokommun och fler ska det bli om vi får chansen att under nästa mandatperiod påverka den lokala politiken så att den kan svara upp mot de hållbarhetsprinciper som andra partier ofta glömmer



onsdag 9 juli 2014

Sagt och gjort! Länkar till lokaltidningens reportage om mig eller mina kollegor.

"Det gick en ängel genom rummet"

Granskning av Medskogs ärendets demokratiska process

Medskog, Eva Cooper

KF Listan 2014 släpps!

"Hemma hos gruppledaren är det barnen som styr"

Kvinnoyrken har varit fått för lite för länge!
Men det har vi ändrat på i budgeten för 2015 :)

Mjölkbonden valde Miljöpartiet!


Några av mina insändare:

MP möter SD

Pride tillsammans med Anders Wallner

Vem ska MP välja?

Jordens timme

Avslutar med en goding från förra valet:

Valet 2010

Sommartider! Hej! Hej!



Nu har nästan samtliga av mina kollegor gått på semester så jag lägger upp en liten bild från vårt sista möte innan sommaruppehållet.
Jag tycker att den här bilden är ganska talande med tanke på att vi alla är så olika. Så olika som man ska vara som folkrepresentanter.
 En spenderar sommaren med att sköta jordbruket, en jobbar inom vården under en tid då det är som svårast att få tag på vårdpersonal, en jobbar ikapp på den egna firman som man inte hunnit med under den politiska högsäsongen.
Jag då? Jo, för min del så har jag sommarlov med mina barn. Vi ska göra allt det där man längtat efter under den kalla och lite gråa och vintriga vardagen. Vi ska tälta, träna, försova oss, bada och framförallt rå om varandra. Sedan så råkar det ju vara valår mitt i allt och för min del så är det min första valrörelse. Hur ska man kombinera det med sommarlovs barn? Jo, barnen ska så klart vara med. Det är ju för dem vi vill bygga vår morgondag och i detta så vill de gärna vara med.
Som förälder i politiken så känns det som en naturlig del att barnen får vara med. De får en inblick i hur vårt samhälle formas och hur olika viljor och önskemål genom dialog och kompromisser är nödvändiga verktyg såväl i familjen som i politiken.
Majoritetspartierna har kritiserats av vissa i oppositionen för att vi inte är eniga i vissa beslut men det ser inte MP som något att kritisera, tvärtom!
Fem partier har tillsammans lett kommunen under en mandatperiod och det vore ju förfärligt om vi helt plötsligt blev helt eniga i allt. I de beslut där vi varit oeniga vid votering så har vi med respekt för var partis väljare varit eniga i att få vara oeniga. Det är viktigt att inte våra ideologier blir utsmetade till något som väljarna inte känner igen.
När ett block, eller ett parti, konstant talar med EN röst tycker jag snarare att man bör ställa sig frågan om MIN folkrepresentant verkligen representerar MIG eller om hen duckar under en partipiska? Mångfalden och samhällets olikheter bör ju även få utrymme i de politiska besluten, eller?
Det är sånt som en gruppledare tänker på medan hon bygger sandslott med barnen och äter glass i skuggan innan valkampanjandet drar igång på allvar.

lördag 5 juli 2014

Stjärnfamiljer


En familj kan se ut på så olika vis. Den kan vara biologisk, juridisk eller ha en social anknytning. När vet man att man har fått en ny familjemedlem som man inte har vare sig en biologisk eller juridisk anknytning till? 
Jo, då den personen är den förste du vill kontakta när du är ledsen eller glad, när du gjort något dumt eller när det går bra för dig. Eller bara då den personen vill kura ihop under en Prideflagga tillsammans med dig någon minut mitt i ett myller av alla regnbågens färger.
Happy Pride! Låt kärleken forma din väg genom livet, inte rädslan för fördomarna!

fredag 4 juli 2014

”Kärlek börjar alltid med bråk och slutar med barnbidrag”


 
 
När jag var liten så fanns en retsam ramsa ”Kärlek börjar alltid med bråk och slutar med barnbidrag” men i Iran så slutar vissas kärlek med döden.

Jag vet inte många gånger har jag inte hört ”ska det verkligen vara nödvändigt att ha en parad?” eller ”jag känner flera som är homosexuella och JAG har inga problem med det. Det där med Pride är lite överdrivet tycker jag. Jag lägger mig inte i vad de gör bakom stängda dörrar…” Dessa påståenden är en skymf i sig och ett starkt tecken på att man inte brytt sig om att se världen för vad den är, fördömande.
Det är så mycket jag skulle vilja säga dessa människor men jag har inte orkat ge dem min energi.
Jag har blivit alldeles för tyst. Är jag feg? Lat kanske? Eller är det så att jag vill ge av mig själv där mitt engagemang kan göra skillnad?

Imorgon
 ska vi få fira Pride i Hudik och jag gör det med både stolthet och allvar. Det är faktiskt så att samtidigt som jag går i Prideparaden i min hemstad så riskerar en familjemedlem dödsstraff pga. att hen älskar någon som hen inte får älska. Att vara tvungen att fly sitt hemland, att aldrig mer få träffa sin mor, sina systrar och vänner för att få visa sin kärlek offentligt är ett väldigt tungt val att göra. Att välja familjen och det sociala kontaktnät man är uppvuxen med innebär per automatik att välja en livslång lögn. En nödvändig lögn för att skydda livet på sig själv och dem man älskar. En lögn om din sexuella läggning. Lägg då till att om din familj tvingar dig så blir du dessutom bortgift i ett heterosexuellt äktenskap. Eftersom homosexualitet är olagligt och bestraffas med döden i Iran så ”finns det ju inte” förutom hos de som flyr landet och får asyl i ett annat land. Tänk dig in i att bli bortgift in i ett livslångt äktenskap och var gång din partner gör fysiska närmanden så är det mot din vilja. Du har alltså blivit gift med din våldtäktsman/kvinna. Varje närmande är ett sexuellt övergrepp.
Har du tur så kommer du från en familj som inte tvingar in dig i ett äktenskap. Har du tur så kanske du finner en partner trots att lagen hänger över dig som en bokstavlig bödel och i praktiken gör att ingen kan vara öppet homo-, bi- eller transsexuell. Har du tur så kommer ingen att ifrågasätta att du lever med ”en nära vän” utan att bli åtalad för att älska någon.

Jag är livrädd att min familjemedlem ska få dödsstraff för sin kärlek och vi behöver varje Prideparad i hela världen!
Vi behöver den för de som hellre tog sitt liv än berättade vem de var!
Vi behöver den för alla de som flyttar från landsbygden in till storstäderna för att få vara mer anonym.
Vi behöver den för att den skänker tröst, framtidstro och medmänsklig kärlek och DET kan väl ingen anse onödigt?

Om du anser att Priden inte behövs för att DU säger att du inte har problem att acceptera människors lika värde, snälla ta min hand och gå med mig i paraden!
Gå för mina vänners skull.
Gå för de föräldrar som mist sina barn.
Gå för de som i vårt land 2014 ser det som en risk
att vara öppen med sin kärlek.
Gå i kärlekens fotspår.