torsdag 31 december 2015

Mahalia Jackson - Silent Night, Holy Night




Min morfar som var född 1914 berättade för mig att på julaftonsnatten 1914, under första världskriget så stannade trupperna upp i sin strid när ett brittiskt förband hörde tyskarna sjunga Stilla Natt. När de försiktigt tittade över kanten på skyttegraven och ut i ingenmansland såg de till sin förvåning ett ljus fladdra borta hos tyskarna.

 

Det hade varit lätt att låta kriget och hatet ta överhanden och skjuta mot ljuset. Istället svarade engelsmännen med den brittiska versionen.

 

Det slutade med att båda sidor vågade sig upp ur skyttegravarna och träffades mitt i ingenmansland. De begravde sina döda, önskade varandra God Jul och utbytte förhoppningar om att det snart skulle bli fred.

2015 har varit ett fruktansvärt år och jag önskar alla mina medmänniskor ute i världen att striderna kunde sluta nu och låta 2016 bli en fredens och återuppbyggnadens år. Fylld av kärlek och medmänsklighet.
 
Jag har många vänner som lidit mycket ont under 2015, och av respekt för deras integritet så vill jag inte namnge dem här, men jag önskar er alla ett bättre 2016 än vad 2015 har varit.

fredag 11 december 2015

Med klump i magen och tyngt hjärta spottar vi i nävarna!


 
 
Det är två veckor sedan nu som jag med en klump i magen och ett tyngt hjärta satte jag mig på tåget för att åka och träffa miljöpartistiska kommunalråd från hela Sverige i riksdagen. Det har varit så tunga dagar sedan regeringen aviserade de åtgärder regeringen anser att Sverige är tvungna att vidta i den största flyktingkris vi sett på väldigt länge.
Att tillhöra ett parti som varit en så stark röst för en humanistisk politik och ett värdigt flyktingmottagande och samtidigt tvingas stå för denna överenskommelse skapar både ett känslomässigt och intellektuellt kaos i mig.
"Jag kan inte stå för detta. De kan inte ta sig rätten att dra in mig i något som jag inte vill delta i" var min första tanke. "Hur ska kunna bibehålla vår trovärdighet som parti när vi ideologiskt argumenterat på ett sätt och agerar på ett annat?" Första tidens chocktillstånd följdes av oräkneligt många maildialoger mellan oss gröna ledare ute i kommunerna och jag insåg att min verklighetsbild utifrån mottagandet i vår kommun var vitt skild mot den verklighet som andra kommuner levde i med en extremt ansträngd vardag.
Dialogen i vår avdelning måste också få sin tid och sitt utrymme. Vi måste alla få möjlighet att reagera, opponera och debattera. Fylla den tomheten i våra bröst med beskrivande ord. Ord om hur vi vill att det ska vara, hur vi vill göra det bättre, hur vi som parti kanske skulle ha kunnat agera annorlunda än vad man gjort.
När jag klev av tåget i Stockholm så möttes jag av en av mina käraste vänner. En person som alltid finns där när jag behöver henne. En person som man över en bit mat känner sig fullt bekväm med att ventilera sina innersta tankar och hemligheter med. När man kommit till kaffet så har man både gråtit, varit upprörd och så kommer de förlösande, krampaktiga skrattanfallen över helt oförväntade dråpligheterna som av någon underlig anledning bara utspelar sig när just vi ses.
Att ligga i samma säng och prata om allt tills ögonen går i kors natten innan man ska iväg på ett så viktigt möte som jag ändå var där för gjorde ju att jag helt klart blev orolig för att försova mig och kvadda hela dagen som jag hade framför mig. Men jag tror att den stora anspänningen för vad mötet skulle innehålla gjorde att jag stod på fötterna innan ens väckarklockan hunnit ljuda mer än två sekunder.
Från att ha fått vara bara mig själv, sårbar, liten, arg, och uppgiven i sin bästa väns beskyddande närhet, till att kostymen skulle på och fokus läggas på allt annat än mig och vad jag känner var vägen inte heller lång eller svår.
Jag kom fram till adressen där mötet skulle hållas. Tankarna hördes nu tydligare i mitt inre än vad känslokaoset gjorde dagen innan.
Nu skulle vi träffas, nu ville vi hitta ett sätt att nå fram till en hållbar lösning för de som behöver oss mest. En hållbar lösning för de som kommer till vårt land för att söka skydd från krig och förföljelse.
Jag tog ett djupt andetag, slog portkoden och hittade mitt inre lugn och kände mig mer fokuserad och lösningsorienterad än på väldigt länge. Det var nu det gällde. Det handlar nu inte om hur jag känt mig kränkt och kidnappad i en överenskommelse som tillfälligt stänger Sveriges gränser. Det handlar inte nu om vårt parti kommer förlora väljare. Det handlar om att göra det som förväntas av oss som är förtroendevalda av demokratiska val. Det handlar om värna om allmänhetens trygghet, möjlighet att få hjälp när man behöver det och utvecklas till den individ som de fötts till på denna jord.
Alla var nu samlade, men ingen fick uppge var vi var någonstans av säkerhetsskäl. Ett enormt engagemang och ett flöde av fokuserade partikollegor betade av den ena smärtsamma frågeställningen efter den andra samtidigt som våra telefoner konstant ringde från media som såklart ville veta vad som hände denna dag. Det var inte ett svårt val denna gång att låta telefonen ringa. Vi behövdes där och då, tillsammans och i en förtrolig samvaro, återigen så handlar det inte om hur vi känner eller ser på överenskommelsen utan vad vi kan göra för att hjälpa de som vi kan hjälpa.
Språkrören kom och gick, partisekreteraren och kanslichefen fanns med genom en hel dags hårt arbete och allt föll på plats precis sådär som jag inte ens hade vågat önska. Från att ha känt mig vilsen, sårad och för första gången obekväm i att vara en representant för miljöpartiet så kände jag att jag hade landat i min roll i denna hårda och kalla värld.
Jag tycker att denna överenskommelse är förfärlig! Jag kommer aldrig att kunna propagera för att stänga ute människor som berövats sitt hemland och stängts ute ur flera länder.
Jag vill inte ha det så här! Frustrationen och maktlösheten känns även idag stor men är inte jämförelsevis så stor som den de arma människorna på flykt säkert känner över den rika världens stängda dörrar. Det enda rätta jag kan göra nu är att göra allt jag kan för att medverka till att de i styrande positioner ute i landet med samlad kraft klarar av att ta emot dessa människor då vissa säger att det inte går.
Finns viljan finns vägen, och vi vill!
Nu spottar vi i nävarna och hugger i för att höja kapaciteten för mottagande runt om i Sveriges kommuner!

torsdag 26 november 2015

Var ett ljus i mörkret, tillsammans för klimatet!



På söndagen 29/11 arrangeras klimatmanifestationer runt om i världen för att visa hur viktigt vi världsmedborgare tycker klimatfrågan är, och för att påverka klimattoppmötets representanter i Paris att fatta ansvarsfulla beslut nästa vecka. Klimatförändringarna innebär så mycket mer än att vi får lite varmare vintrar och lite mer nederbörd i Sverige. Klimatförändringarna som till stor del förvärras dagligen pga. mänsklig påverkan orsakar naturkatastrofer runt om i världen i form av skyfall, översvämningar, extrem torka och bränder. Naturkatastroferna har gjort att självförsörjningsförmågan slås ut i stora delar av världen som i sin tur orsakar fattigdom, svält, flykt och konflikter. De senaste fem åren har över 100 miljoner människor tvingats fly på grund av klimatrelaterade katastrofer. Konflikterna har i vissa länder eskalerat till krig och förtryck.
I en allt mörkare värld där våldsbejakande extremism breder ut sig allt mer och där gränserna för människor på flykt tyvärr blir allt svårare ta sig igenom för att nå tryggheten så är det svårt att inte tappa hoppet om humanismen. Jag säger inte att alla krig är klimatrelaterade men de klimatflyktingar vi har idag är något vi solidariskt bör ta ansvar för eftersom mänskligheten bär ett stort ansvar i att de försatts på flykt!
Klimatmarschen i Paris har ställts in pga. de förfärliga terrorattentat som drabbat staden. Man får tycka vad man vill om Åsa Romsons uttalande efter de sorgliga nyheterna om terrordåden nådde Sverige men tyvärr så hade hon rätt.
Det är nu viktigare än någonsin att vi runt om i världen visar att vi bryr oss. Att vi står upp för solidaritet, rättvisa och humanism! Gå med i klimatmanifestationen som kallas ” Tillsammans för klimatet” och var en röst för dem som berövats rätten att göra sig hörda. Dessa arrangeras i vårt närområde i Hudiksvall, Söderhamn och Sundsvall.
 Var ett ljus i mörkret, tillsammans för klimatet!

måndag 19 oktober 2015

Dags att organisera kommunen mot rasism och diskriminering!


Krävs inte demokrati i en politiskt styrd organisation?


 


 
På torsdag ska Lärandenämnden besluta om stora strategiska förändringar för Bromangymnasiets programutbud. Man har enligt HT och enligt lärare på Broman informerat verksamheten om vad beslutet kommer att bli innan ens oppositionen fått sina handlingar.

 S och V föreslår nu nämnden att både lägga ned och starta nya utbildningar. Detta kommer att ge stora avtryck i programutbudet såväl på Broman som på andra gymnasieskolor i vårt närområde eftersom programmen redan finns i friskoleform.

 Om beslut tas att genomföra dessa förändringar så kommer Hudiksvalls kommun istället för att samarbeta med andra gymnasieskolor välja att konkurrera med dem. Vi i MP har som sagt fått informationen kring denna stora förändring via bl.a. HT innan vi fått informationen från kommunledningen vilket är under all kritik då det är en stor strategisk förändring i vår kommun.

Att som kommun konkurrera om arbetstillfällen och kursutbud på våra skolor kan inte vara rätt väg att gå i en tid som denna. Värna om det som redan finns och utveckla det till sin fulla potential istället!
Att dessutom fatta beslut i en politiskt styrd organisation utan att nämnden fått säga sitt är ytterst odemokratiskt!


 

tisdag 13 oktober 2015

Dra lärdom av erfarenheterna!

Jag fick höra att både skottpengar utlovats och lite andra känsloladdade uttalanden har levererats efter en liten artikel i lokaltidningen som handlar om en interpellation som jag har lämnat in för snart en månad sedan. Jag menar dock att min interpellation gagnar alla inblandade eftersom om man inte har något att dölja så har man heller inget att frukta. För den som är intresserad så finns den såklart diarieförd och är en offentlig handling och vem som helst får hämta ut den.


Eller så läser ni dem här:
Interpellation     den 25 september 2015
Externhandel vid Medskog kan man ha delade meningar om men jag tror att de flesta anser att lagen ska vara lika för alla.
Etableringen vid Medskog har varit en hett debatterad fråga både politiskt men även av kommunens innevånare. Denna interpellation handlar dock inte om huruvida vi vill forma samhällsplaneringen i vår kommun utan hur vi ska återställa ett förlorat förtroendekapital hos innevånare och det lokala näringslivet.
Trots att detaljplaneändringen för Mo 3:30 m.fl. har passerat fullmäktige sedan lång tid så möter vi många gånger frågor bland medborgare och näringslivsrepresentanter om hur ärenden kopplat till detta område har hanterats. Frågorna andas både skepsis och frustration vilket föranleder mig att tro att Hudiksvallskommun inte längre ses som den förtroendeingivande och rättssäkra instans som vi vill och vi borde vara.
Om det har gjorts misstag så ska vi ta lärdom av dem.
Etableringen vid Medskog har blivit en följetång på kommunens bord med allt från detaljplaneändring, anmälan om miljöskyddsbrott som fortfarande tycks vara outrett, överträdelse av strandskydd, marklov givet i efterhand för upplag av massor på strandskyddat område, utredningar om dagvattenhantering, trafikutredningar, bygglov som överskrider exploateringsgraden angiven i detaljplanen, handlingar som vid beslut inte överensstämmer med verkligheten osv, osv.
Men påståendet som jag mötts av oftast är just påståendet att kommunen inte behandlar alla lika och den frågan ens ställs är ett kvitto på att vi behöver bemöta dessa frågor för att återfå förtroendet som tycks gått oss förlorat i detta avseende.
”Varför måste vissa riva sina byggnationer som ej överensstämt med detaljplan då andra får hjälp av kommunen att kringgå bestämmelserna i deras detaljplaner?”, är ett exempel på alla frågor jag mött.
Jag har vid ett flertal tillfällen blivit kontaktat av universitetsstudenter som valt att göra uppsatser i bl.a. samhällsbyggnad där man ansett att detta ärende är så exceptionellt att man valt att göra uppsatser om det.
När frågor ställs som bemöts av kommunen med tystnad så sprider sig ett löjets skimmer över en kommun som vi ska vara stolta över.  
Vi måste få ett stopp på detta! Man måste känna som etablerare i vår kommun att ens ärende får en korrekt och rättssäker behandling. Man måste som skattebetalare känna tillit till att vi som kommun hanterar deras inbetalda medel på ett rättvist och tryggt sätt.
Vi bör med detta som bakgrund göra en revision av hur detta område och alla processer kopplat till det har hanterats.
Har vi brustit i rättssäkerheten? Följer vi de legalitets- och likställighetsprinciper som vi förväntas göra?
När en sådan revision är färdigställd så bör även följa ett åtgärdsprogram. Vad har vi för förbättringsmöjligheter? Hur förhindrar vi att eventuella felaktigheter inte upprepas? Hur säkrar vi att alla behandlas lika hädanefter?
Min fråga till ansvarigt kommunalråd:
Är ni från kommunledningen beredd att initiera en utredning av en extern aktör för att genomlysa hanteringen av denna etablering och dessutom komma med en åtgärdsplan?
 
____________________________________
Interpellant: Andréa Bromhed

fredag 25 september 2015

Är du en del av lösningen eller en del av problemet?


 


Jag tänker inte sucka uppgivet åt vad som händer i min omgivning, jag blir förbannad!
Mer än tio brandattentat mot asylboenden i Sverige i år!
Det dyker upp allt fler korsbränningar, även i vårt lilla trygga landskap. I Norge mördades politiskt aktiva ungdomar när de är på sommarläger, i Finland så möts asylsökande som många flytt från IS terror av finländare som kallar DEM för IS och att de ska sticka tillbaka dit de kom ifrån. 

Jag tänker inte rycka på axlarna och säga att "de är historielösa", "de förstår inte bättre", "usch och fy vi borde utbilda våra ungdomar bättre", "det är ett vansinnes dåd utförd av individer som känner sig åsidosatt av samhället".
SLUTA DALTA MED DEN NORDISKA EXTREMISMEN!!!

Det är ju hatiska, kriminella människor som enligt lag ska behandlas därefter.
Vad bär DU för ansvar i att det sprids en obehaglig tystnad i vårt land där man inte längre bemöter rasistisk och nazistisk propaganda i sociala medier, på fikaraster eller i korplagets omklädningsrum?! Jo en hel del!
"Är du inte en del av lösningen så är du en del av problemet" brukar min pappa säga, och det gäller även här.
Alla ni som finns i min vänkrets på FB eller ute i vardagen som tycker att man helt utan att okritiskt granska information ni delar vidare om muslimer, invandrare eller flyktingar måste ta ansvar för att ni är med och lägger bränsle på nazisternas hatiska bränder ute i landet!

Jag tänker inte plocka bort er som mina vänner men jag KRÄVER att ni tar ert förbannade ansvar över den segregerade värld ni bygger upp för våra gemensamma barn att växa upp i.
 
Sitt nu inte där gömd bakom din skärm och tyck en massa saker. Fram med dina argument på bordet! Vad får dig att ta dig rätten att med hatiska kommentarer leda oss raka vägen tillbaka till det politiska klimat vi i Europa hade på 30-talet?
Svara mig!

Attentat i Lahtis

måndag 7 september 2015

Bland sockervadd, romska karuselloperatörer och ett gäng taggade Sverigedemokrater

Jag är helt förstummad!
Hela världen rasar över det förfärliga lidande våra medmänniskor som flyr från krig tvingas genomlida på grund av Europas stängda gränser. Jag är en av alla som har fått nog. Jag orkar inte med att se på när människor spolas upp livlösa längs Europas kuster.
I helgen så hade vi höstmarknad här i Hudiksvall. De flesta politiska partierna fanns representerade där för att dela ut information och värva medlemmar.
Jag kunde inte låta bli att gå fram till SD´s tält och ställa frågan som ekar i mitt inre; "Hur kan ni vara så hjärtlösa när ni ser vad som händer i världen?"
Jag ställde inte frågan för att provocera utan för att jag verkligen ville veta, jag vill förstå hur de kan sova om natten då jag gråter över världens orättvisor och känslan av bottenlös maktlöshet. Jag ställde frågan till en politisk representant som jag bott granne med en gång i tiden. Hon har druckit kaffe i mitt kök. Hon var bjuden till vårt bröllop. Jag känner henne, men jag ville nu förstå hennes politiska ställningstagande. Hon vill att gränserna ska förbli stängda och helst ska de vara mer stängda än idag.
"Jag vill inte heller att barn ska dö i flykt men de måste stanna DÄR för det är närmare deras hem" är hennes svar.
Inte ens UNHCR som SD flaggar så stolt om att de vill stötta vill att vi enbart fokuserar på att hjälpa i krigets närområden. De behöver komma därifrån för att bygga upp ett värdigt liv och läka sina sår.
När vi står där och samtalar i djupaste respekt för att vi har olika ställningstagande i frågan om flyktingmottagande så bryter en annan Sverigedemokrat in i samtalet. "Vi kan inte ta oss ann alla som söker sig hit eftersom det skulle hämma tillväxten, få välfärden att rämna och den svenska ekonomin att implodera."
Jag känner att när vi nu har ett katastrofläge i världen så kan jag faktiskt avvara höjda löner, större konsumtionsutrymme, och andra bekvämligheter som vi tar för givet.
Jag vill inte att mina barn ska få bättre på bekostnad av att andras barn ska flyta upp döda längs medelhavets stränder. Jag hoppas att många med bryr sig mig mer om vår nästa än om "Sveriges ekonomi imploderar" ( vilket jag för övrigt har svårt att tro).
"Varken Sverige eller vår omvärld kommer att se likadan ut när denna period är över. Detta må vara skrämmande, men att med våld försvara den gamla ordningen är inte bara meningslöst – det är också moraliskt korrupt och ekonomiskt ohållbart. De som sett vad människor är beredda att utsätta sina familjer för under resan till Europa förstår också att det inte finns staket höga nog eller regelverk tuffa nog att stoppa dem" skriver Robert Egnell, docent vid Försvarshögskolan i DN förra veckan och det är precis så jag vill formulera mina känslor i allt detta kaos.
Länk: DN debatt, Robert Egnell
När vi står där på marknaden bland sockervadd, romska karuselloperatörer och ett gäng taggade Sverigedemokrater så kommer kommentaren som får allt hopp och all luft att gå ur mig.
"Den där 3-åringen som dog och vars bild sprids på sociala medier skulle tillexempel varit vid liv idag om inte pappan velat komma till Sverige för att fixa tänderna gratis. Hade de bara stannat i Turkiet så hade hela familjen varit vid liv idag, tragiskt men så är det!" säger han nästan lite klämkäckt.
Hela mitt hjärta blir tung som en sten och svart som sorgen. Jag blev stum, tom och förtvivlad. Menar han allvar?
Europas stängda gränser har dödat fler människor på flykt än IS.
SD killens och min familj ska ha rätt till tak över huvudet och mat för dagen medan Alan Kurdis familj för skylla sig själv.
 
Alan Kurdis döda kropp spolas upp på stranden. I en annan del av världen är det största bekymret hur många karuseller man kan åka.  
Måtte detta vara tiden då humanism värderas högre än pengar och välstånd för några få.
Måtte detta inte vara en tid av läpparnas bekännelse för de som säger att de vill hjälpa. Nu vill jag att vi tar i hand och hjälper varandra att hjälpa de som behöver oss!

 
Jag orkar ej med mer blod på mina händer för makthavare som ej vill ge skydd i sina länder.
Världens barn ska få växa upp tryggt!
Inte tvingas på flykt eller få livet frånryckt.
Ni vill värna om välfärd, ekonomiska trender.
Det kan jag avvara mot att få rädda slocknande liv på Europas stränder.
Öppna ert hjärta, vår fristad och gränser!
Ingenting gott är kommen ur en värld fylld av stängsel.

Vi kommer att behöva hjälpas åt att ta hand om barn som inte har sina föräldrar kvar ute i kommunerna. Vill du hjälpa men vet inte hur? Har du funderat på att bli familjehem? Anmäl ditt intresse nu hos din hemkommun så hinner kommunen göra en familjeutredning på din familj för att kunna matcha dig med någon som behöver Dig!

Länk: Hur blir man familjehem?

fredag 28 augusti 2015

Arina och jag, en glädjens dag!

Natthärbärget är tillbaka!
Den Norrländska vintern kan vara obarmhärtig för den som inte har tak över huvudet eller en säng att sova i över natten.
En viktig pusselbit i arbetet med hemlösas sociala situation faller nu äntligen på plats tack vare föreningars samarbete och kommunens ekonomiska stöd.
Situationen för hemlösa i Hudiksvall är en viktig fråga för MP. Det gör mig därför glad att vi nu kan erbjuda natthärbärge här i stan igen.


 
Bent Åke Nilsson och Henrik Persson har gjort ett bra jobb med att försöka få föreningarna, "RIA Hela Människan" och "Hudiksvalls Natthärbärge" att släppa tidigare kontroverser och blicka framåt. Båda föreningarnas verksamheter behövs verkligen och behovet bara ökar. Den första september ser kommunen till att ett samarbetsavtal ska komma till stånd och innan första snön faller ska föreningarna stå redo att ta emot gäster dygnet runt i samma hus, RIA-gården.
Det är en glädjens dag för Arina som brukar bo på natthärbärget  innan det stängdes och jag har svårt att hålla glädjetårarna tillbaka.
Nu håller vi tummarna för att vi får en långsiktigt hållbar lösning denna gång, Arina och jag.

tisdag 21 juli 2015

Tack Bosse!


"Himlen har fått en av de vackraste änglar"
Det kan låta som en klyscha men i Bosses fall så är det så nära sanningen jag kan tänka mig.
Jag träffar många gånger människor som är ytligt glättiga, vissa har till och med falska intentioner. Men mitt första möte med Bosse var ett av det varmaste och hjärtinnerligt ärliga möte jag kan minnas sedan jag blev politiskt aktiv.
"Du dig har jag sett i HT´n ja!"
"Ja, jag håller på med politik så ibland hamnar jag i HT´n. Men dig har jag sett på tv Bosse, du är ju en stjärna", svarade jag snabbt.
"Mjo du, så är det. Alla kan ju inte bli det förstår du. Men du Andréa, tycker du att du gör nå´n skillnad med politiken då?"
Nu tog det lite längre innan jag kunde svara. De djupblå ögonen såg mig rakt in i själen och jag kunde inte förmå mig att svara något glättigt, ytligt och klämkäckt.
"Ibland, kanske lite grann´. Jag lägger ner mer tid på saker än vad jag får gjort och det kan vara lite tröstlöst ibland", blev mitt svar.
Vi satt tysta en stund. Hela hans ansikte sprack upp i ett av de mest smittande leenden och så bröt han tystnaden:
"Du, ibland är mer än aldrig. Tänk på det du!"

Tack Bosse för att du var så modig och fin. Tack för alla kramar och all kärlek du spred.
Kärlek och vänlighet är odödligt och därför kommer du alltid finnas lika livlig, busig och glad som alltid i vårt minne och i våra hjärtan.
Kram på dig Bosse!
 





torsdag 21 maj 2015

Vad gjorde kvinnokampen för nytta?


Min mormor föddes 1909 utan rösträtt i Sverige. Hon var en andra klassensmedborgare som trots att hon inte hade samma rättigheter som hennes bror, arbetade minst lika hårt som honom för att bygga upp vårt samhälle som han gjorde. Mycket förändrades tack och lov vad det gällde kvinnans lika rättigheter under hennes livstid. Men samtidigt så fann hon sig alltid i att hon förväntades ha en mindre framstående roll än männen. Det var inget hon beklagade sig över men när jag tänker tillbaka på hur enkla saker i vardagen kunde skilja sig från hur det är nu så blir jag nästan lite skamsen. Till exempel så satt sällan mormor och åt vid bordet med oss andra vid större högtider som julmiddagen eller födelsedagar. Hon drog ut skärbrädan ur arbetsbänkens fasta inredning och åt där. Hon satte sig själv på ”undantag” som vi säger i Hälsingland och vi andra reflekterade aldrig ens över det. Det skulle jag aldrig acceptera att göra idag. Först slava vid grytorna för att ge dem jag älskar den godaste maten jag kan erbjuda och sedan inte ens beredas en plats att avnjuta den i samvaro med dem jag ville glädja med min mat?!
Morfar var absolut ingen förtryckare eller mansgris på något vis, det bara var så.
Mormor sa att om hon hade växt upp under samma tid som min mor gjorde så hade hon valt att studera till journalist. ”Utlandskorrespondent skulle va flott!”sa hon. Hon ville betrakta världen, beskriva den så som hon såg den och kanske slåss i krig med språket som svärd. Det glittrade till i hennes ögon när hon sa detta. Hon följde nyhetsrapporteringarna på den svartvita tven med mig i knät. Jag fick saftiga päron att smaska på bara jag lovade att vara tyst under hela nyhetssändningen. Den stilige Bo Holmström var hennes favoritreporter för att han speglade så dramatiska händelser med en dov och tydlig stämma. Gubbarna i programmet Fråga Lund gick väl an men de stod inte lika högt i kurs hos henne. Att dividera om sånt som vetenskapen redan har tagit fram förändrar sällan morgondagen nämnvärt ansåg hon.
Sist vi hade Kommunstyrelse i Hudiksvall så tänkte jag på mormor och skämdes en aning. Jag skämdes över hur kvinnor som nu tack vare feminismen, jämställdhetsarbetet och kvinnokampen nu faktiskt finns representerade vid styrrodret på ett skepp som man skulle kunna kalla M/S Motvind år 2015 väljer att sitta still i båten som någon sorts utfyllnad på överbliven plats eller som barlast för att hålla stabilitet i ett skepp som ibland måste segla genom kraftig sjögång. Trots att våra medsystrar har slagits så hårt för att vi ska få plats på båten, trots att vi nu fått stiga ombord så väljer nästan samtliga att aldrig bereda sin plats vid bordet där samtalet bedrivs utan nöjer sig att sitta vid skärbrädan på sidan av och lyssna på när männen tar för sig av vad som bjuds.
 Jag blir rent ut sagt förbannad! Det är ett hån mot min mormor och det är en skymf mot min dotter!
I Örebro så hade man gjort en mätning på hur talartiden i Kommunfullmäktige var fördelad mellan könen. Jag minns inte exakt hur fördelningen var men jag har för mig att den var 40/60 och det ansåg man vara hemskt dåligt där. Hos oss är det nog snarare 20/80 och lägg där till att de 20% av talartiden som representeras av kvinnliga politiker så får de kanske 1procents gehör för vad de har sagt.
Mormor hade varit välkommen att äta med oss andra vid festbordet om hon bara hade sagt det men jag känner att jag inte är önskad vid mitt bord på kommunstyrelsen. Nu är bara frågan om man ska gå medan man har sin självaktning i behåll eller om man ska finna sig i att vara den oinbjudne gästen?

torsdag 30 april 2015

Vindkraft utan vind i seglen






Igår fick jag höra att vindkraftsetablerarna som ville satsa på vindkraft på Järnblästen nu drar sig tillbaka eftersom de inte anser det vara någon idé att investera i en kommun som är så vindkraftsfientlig som vår.
I en ekokommun där det finns goda förutsättningar för att bidra till energiomställningen med en lokal produktion av "grön el" så upplevs det politiska stödet och intresset för att bli fossiloberoende vara så svagt att de etablerare ger upp på oss.
Helt förståeligt, men väldigt degraderande för ekokommunen som ska stå för ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet!

tisdag 28 april 2015

Överenskommelser tycks vara till för att brytas


Vi kanske inte gör skillnad globalt genom att slåss för verksamheten på Skatteverket men vi agerar lokalt för att göra skillnad nationellt i denna fråga iallafall!





Svar till Gunnar Grenholms insändare i HT 25/4 2015


Gunnar vill i sin insändare försöka lägga skuld på MP och S för en centralisering av de statliga verken då vi lokalt har kommit överens om att ingen skulle göra partipolitik i denna fråga utan istället försöka samarbeta för att rädda jobben på SKV i Hudiksvall. De som blir mest lidande av politisk polemik är de som är anställda på SKV i Hudiksvall vilket jag helst velat att vi besparade dem. De har det tufft nog som det är!
 För tydlighetens skull så kan vi konstatera att den utredning som SKV gjort som varit till grund för dessa centraliseringsförslag ska enligt SKV´s ledning ha påbörjats för mer än ett år sedan, alltså då C satt i regeringen. För att försöka värna om den överenskommelse vi slutit lokalt om att undanbe oss politisk pajkastning så tänker jag sakligt försöka svara på Grenholms fråga om MP har kontaktat kollegor i regeringen och om vi nått någon framgång. Då frågan om statliga jobb i landsbygd inte enbart är en skattepolitisk fråga så har jag personligen varit i kontakt med riksdagsrepresentanter med ansvar för näringslivet, landsbygden och finansen. Dessa kontakter togs dagen efter SKV aviserade att man tänkte flytta verksamheten till Sundsvall och har upprätthållits löpande under tiden sedan dess. Samtidigt har vi varit med och drivit opinionen tillsammans med de flesta lokala partierna genom en manifestation och namninsamling, vi har deltagit i besök på skattekontoret i Hudiksvall tillsammans med vår representant i Skatteutskottet Rasmus Ling. Även informella kontakter på regeringsnivå är tagna och vi känner att vi absolut blivit hörsammade då vi till och med har fått in en skrivelse i vårbudgeten där regeringen gör klart att man vill säkra den statliga närvaron och servicen i landsbygd. På grund av snabbt agerande i frågan så upplever MP Hudik att vi absolut lyckats påverka denna fråga! Detta med tanke på att vi vid samma tidpunkt då beslutet om centralisering av nio kontor runt om i landet skulle börja verkställas nu nås av nyheten att man avbryter verkställandet i avvaktan på vad regeringen ger för direktiv. Detta är förvisso en delseger, men en viktig sådan med bakgrund mot hur det skulle ha sett ut om man fullföljt det man påbörjat för drygt ett år sedan. 


Överenskommelser tycks sällan vara heliga för vissa men då vi har rent mjöl i påsen så har jag inget emot att ge svar på tal!

måndag 27 april 2015

Kommunpåvar och nakna Kejsare

Eftersom HT pga platsbrist kortat ned en insändare skriven av MP, C och M så pass mycket att den till och med blev felaktig så skriver jag ut originalversionen här:


"Både under förra mandatperioden och under valrörelsen pratade den nytillträdde ordföranden i kommunstyrelsen sig varm för breda politiska lösningar. Han efterlyste att samtliga partier oavsett vem som styr borde ha en bred dialog och en öppenhet för kompromisser för kommunens bästa över mandatperioderna sett, vilket vi alla kan enas om är förutsättningen för långsiktigt hållbara beslut. Dessa vackra ord om breda politiska lösningar har dock blivit lika verkliga som Kejsarens nya kläder. Den nya mandatperioden har nu hunnit fylla sju månader och vi kan nu se ett mönster utifrån hur det nya styret de facto vill hantera, eller snarare undvika demokratiska beslut i kommunens högsta beslutande organ, KF. I praktiken har det nya minoritetsstyret istället sett till att så få, eller snarare inga, för dem kontroversiella ärenden getts möjlighet att debatteras eller ens föras upp på kommunstyrelsens och vidare fullmäktiges dagordning vilket resulterat i att man till och med tvingats ställa in sammanträden då de inte längre är ekonomiskt försvarbara. Efter sju månader vid makten har man ställt in lika många KF-sammanträden som under hela förra mandatperioden!
Detta är mycket oroande eftersom de direktvalda folkrepresentanterna inte får möjligheten att göra det de fått väljarnas förtroende för. Självklart anser vi att man av ekonomisk hänsyn ska ställa in möten om det inte finns tillräckligt med ärenden men ärendena finns och ligger och väntar på att få komma upp på beslutande bord.
Vi saknar flera redan färdigberedda ärenden från nämnder, som exempelvis detaljplaner från Byggnadsnämnden, finansieringsförslag av ombyggnationer och flytt av verksamhet vid Bromangymnasiet från Lärandenämnden, innovationsförslag kring Ung Omsorg från Social- och omsorgsnämnden, fortsatt arbete för utbyggnad av lokal matproduktion i våra verksamheter från Tekniska nämnden.
Dessa ärenden som är av stor strategisk vikt som enligt kommunallagen hör hemma i KS och KF har blivit medvetet hindrade av det nya styret vilket vi anser vara ytterst odemokratiskt.
Enligt en artikel i Dagens Samhälle (februari 2015) följer detta en olycklig trend som känns igen i flera kommuner i landet där de styrande partierna inte har majoritet i KF. På grund av rädsla att kompromissa eller ev förlora en omröstning väljer man att delegera allt fler viktiga ärenden ner i nämnderna. Detta just för att man har en annan mandatfördelning/ maktförhållande i nämnderna än man har i Fullmäktige. Artikeln i Dagens Samhälle beskriver det som att Kommunstyrelsens ordförande mer blir en lokal Statsminister istället för en ordförande för en styrelse som bereder ärenden till KF. Det är något som blir allt mer tydligt även här i Hudiksvall. Axel Danielsson som ses som en ”demokratiguru” i kommunerna uppmanar i samma artikel KF ledamöterna att återta makten just för att säkra demokratin. Han anser även att risken är överhängande att vi får en massa maktfullkomliga kommunpåvar runt om i landet istället för folkstyre. ”Skärp er, styr eller avgå!” är Danielssons råd till oss i fullmäktige och vi håller med honom.

Andréa Bromhed                       Jonas Holm                                   Caroline Schmidt

Oppositionsråd (MP)                Oppositionsråd (M)                  Oppositionsråd (C) "

onsdag 8 april 2015

Protest postiljonen!

Med några få dagar på oss att samla in namnunderskrifter mot flytt av verksamheten från Skatteverkets kontor i Hudiksvall så har vi nu passerat 4000 namn!
En fantastisk uppslutning med tanke på att namnlistorna som legat ute i butikerna enbart har kunnat skrivas på under ett par dagar då affärerna faktiskt haft stängt pga påskhelgerna.
Namninsamlingen på nätet skrvs under av 771 personer, resten är fysiska underskrifter som legat ute i butiker och på caféer.
Ett stort tack till alla som tagit emot våra listor och gjort plats för dem i era butiker. Det gjorde en enorm skillnad!


(Resultat efter sluträkning kl 13 är totalt 4231)

onsdag 1 april 2015

Puss På Trollen!


Efter många intensiva dagar med politiska frågor på alla nivåer så kan jag summera att man aldrig vet förrän efteråt om det man lagt så många timmar/dagar på gjort någon skillnad. 
Jag har även sett att ju mer engagemang man visar upp utåt desto fler retar upp sig på att man just ÄR engagerad. Konstigt med tanke på att det även ofta klagas på att "det görs för lite, politiker är lata kappvändare, mycket snack och lite verkstad" etc etc.
Men jag kan även informera om att det finns fler som visar sin uppskattning än de som hört av sig för att tysta ner mig. Och för att gå även nättrollen till mötes så tänker jag även ta tillfället i akt och dra till Blåkulla imorgon där ni anser att jag hör hemma.
Tackar allra ödmjukast för restipset! Jag är åter på plats efter Påsk efter att ha knutit nya kontakter med andra häxor, pigg och utvilad för att ta världen med storm.
Puss och Glad Påsk till alla Troll och Fridens Liljor till er andra!

fredag 27 mars 2015

Nu räcker det!

De senaste tre åren har det försvunnit ca 1500 arbetstillfällen i Hudiksvalls kommun. Det är ett hårt slag mot en region som redan innan det hade bland de högsta arbetslöshetssiffrorna i landet.
Den 24/3 2015 nåddes vi av informationen att skatteverket väljer att flytta verksamhet från Hudiksvall. Detta går vi inte med på!
I Sverige bidrar alla innevånare till den offentliga verksamheten och kan alla se oss som delägare i Skatteverket som är en statlig myndighet. Detta borde också innebära att hela landet ska kunna få ta del av såväl service som arbetstillfällen.
 Att centralisera statliga verk är att slå undan fötterna för landsbygdskommuner i hela landet. Detta kan vi inte gå med på! Detta är dessutom inte ens är en ekonomisk besparing utan snarare ett myndighetsbeslut vars viljeinriktning som strider emot Skatteverkets egna principer om att finnas där många företag finns, och där ett behov av geografisk spridning ska beaktas.
Skattekontoret i Hudiksvall har inte haft några svårigheter att rekrytera kompetent personal. Det har nyligen renoverat sina lokaler där kommunen och Skatteverket har delat på kostnaden för att möta skattekontorets önskemål.  Vi har ett tecknat hyresavtal på dessa ändamålsenliga lokaler mellan kommunens fastighetsbolag och Skatteverket fram till år 2020.
Upptagningsområdet för skattekontoret i Hudiksvall är viktigt för hela Hälsinglands inland med tanke på att vi har flera inpendlande arbetstagare som valt att bo i vårt vackra landskaps landsbygd trots att arbetstillfällena i tjänstesektorn som kräver akademisk bakgrund är relativt få.
Vi vill att våra innevånare ska kunna fortsätta att bo, leva och verka i hela landet och detta är droppen som får bägaren att rinna över!

Skriv under vår namninsamling!

http://namninsamling.se/index.php

onsdag 25 mars 2015

Våga prata självmord!

Jag har länge ”ruvat på” det här inlägget. Det har legat i min utkastkorg länge och väntat på rätt tillfälle. Jag känner dock att det aldrig blir läge, eller ens känns rumsrent att prata om sorgen efter självmord. Det är en så dubbel sorg med enormt mycket ångest och många gånger en stark känsla av skuld.
Det är svårt att veta var gränsen går för min personliga integritet och det sociala ansvaret vi har att lyfta fram svåra frågor. Men samtidigt så känner jag att om jag inte bryter min tystnad så blir jag en del av den destruktiva tysta kulturen där viss sorg är accepterat att dela med sig av och adressera medan sorgen efter självmord bara blir ett stort svart ensamt hål av saknad skuld och ändlösa frågor om hur detta kunde hända.
1600 personer tog sina liv i Sverige 2013. Det är sex gånger fler än som dör i trafiken. Men när trafiksäkerhetsforskningen får 100-150 statliga miljoner varje år får den statliga myndighet som ansvarar för suicidpreventionsforskning och tar fram självmordsförebyggande program, Nasp, bara 3 miljoner kronor.

http://suicidezero.se/tag/sjalvmordsstatistik/

1600 personer!!! I den sorg jag drabbats av vid två tillfällen, där jag känt mig så bottenlöst ensam så fanns det för två år sedan 1600 personer som vars anhöriga genomlider samma ensamma känslovakuum som jag levt i.
Jag har gått igenom många sorger och gästerna kring julbordet blir allt färre pga att de inte finns i livet längre. Men jag har märkt att när någon vi älskar rycks ifrån oss för tidigt av tex cancer så finns det en helt annan inställning till hur de anhöriga känner att de kan bearbeta sin sorg i samtal med andra. Efter ett cancerbortfall så ges det ofta tillfälle att prata om den svåra sjukdomstiden, behandlingarna, förhoppningar och besvikelser. Även när en sjukdom slagit ner som en blixt från klarblå himmel och på kort tid berövat någon om sin livskamrat eller nära vän så finns det en djup acceptans att man både ställer frågor till den sörjande och att den i sorg känner att det är okej att dela med sig de allra mest intima tankar och erfarenheterna. Att bearbeta det allra svåraste under samtal är så nödvändigt trots att det gör ont.
Det här är så viktigt för att få läka som anhörig i sorg.
Men tyvärr så är det just detta som vi som sörjer en älskad som valt att ta sitt liv ofta går miste om. Detta är också rent statistiskt den sorg som sällan går över i saknad och i detta finns det helt klart ett samband.
Vi måste våga prata om självmord för det kommer inte sluta ske bara för att vi inte låtsas om det!
I ett av de två sorger orsakat av självmord som jag bär med mig gömd i mitt inre så lever jag med en enorm skuld över att jag borde ha agerat annorlunda. ”Jag hade kunnat rädda honom om…”, ”Hade jag bara agerat annorlunda så skulle han kanske funnits kvar…”
Jag vaknar varje morgon med dessa tankar. Varje morgon.
Man har sagt till mig att man inte kan klandra sig själv; ”Han hade bestämt sig..”
Men det är ingen tröst! Det är inte heller ett effektivt sett att bearbeta känslor av skuld. Hade jag vetat det jag vet nu så hade jag agerat annorlunda, men jag kommer aldrig få veta om det hade varit tillräckligt. Och det är just i det famlandet efter svar som många av oss som lämnades kvar på jorden fastnar i vårt sorgearbete.
Det är snart 20 år sedan jag gick igenom detta första gången och det är först nu jag klarar av att dela med mig av det.
Varför gör jag det?
Jag kunde inte rädda mina älskade men kan jag hjälpa någon annan genom sin sorg eller genom en djup depression genom att visa att de inte är ensamma så är det värt risken att blotta det jag bär som en gömd sorgefågel i mitt innersta.

tisdag 3 mars 2015

Pascalidou och en klänning.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Veckans "snackis" har varit om den blå/svarta klänningen som vissa tydligen uppfattar som guld och vitfärgad. Sociala medier svämmar över med denna klänning och analyser kring vem som har rätt.
Vem vet vad som är rätt? Ser vi någonsin samma sak? Och vem kan då döma rätt från fel?
Jag ser det på ett annat sett. Det är en KLÄNNING! Den fyller en funktion, den kanske till och med är unik, den kan få dig att känna dig vacker, eller obekväm beroende på i vilket sammanhang den befinner sig i. Du kan beskriva den ända in i absurdum, bedöma dess värde, om den är något du anser ska finnas eller ej men då tar du på dig ett ansvar genom att utse din syn på tillvaron som den sanna.

Samma dag så nås vi av att Alexandra Pascalidou drar sig tillbaka från det offentliga forumet. Efter snart 20 år med språket som svärd i kriget mot orättvisor och efter att ha uthärdat att vara en levande måltavla för de vars liv uppfylls av hat och missunnsamhet. Hon är en klok, vacker kvinna som genom sin journalistik lämnat ingen oberörd under hennes tid som reporter, men det är just det som tycks ha blivit droppen som fått bägaren att rinna över. Hon har under sina 20 år rört och berört. Många av oss som följt henne på avstånd har tagit henne in i våra vardagsrum, in i vårt inre och hennes reportage har varit ett samtalsämne vid mångas fikabord. Samtidigt så har vissa aldrig accepterat en klok, kompetent vacker kvinna för det hon är utan sett hela hennes väsen som något provokativt. Hon har själv beskrivit sig som 100 % grek och 100 % svensk och jag förstår precis vad hon menar. Men pga. det så har vissa bestämt sig för att hata henne. Hon sågs som en invandrare av vissa och det räckte för att hota, nedvärdera och skrämma henne till tystnad. Hon är en kvinna som tar ton. En kvinna som blir lyssnad på och som nu har tystnat.
Jag är så trött på detta. Jag är trött på hur vi ska slå knut på oss själva för att passa in, för att inte provocera för mycket, för att passa in i det svenska mottot "lagom är bäst". Jag fick (som ni säkert tidigare läst) fått byta bort mitt persiska namn för att inte uteslutas från den svenska arbetsmarknaden men inser att hur mycket jag än försökt passa in så är det enda resultatet av mina ansträngningar att bli "fröken Lagom" är att jag tappar bort mig själv i anpassningsprocessen.
Den blå/svarta klänningen må vara guld/vit för vissa, men det är en klänning!
Alexandra och många med henne provocerar pga. att de inte är vita medelålders män, men de är människor!

Oavsett vad vi kallar oss, oavsett var vi kommer ifrån, oavsett vart vi är på väg, så har vi ett värde men i betraktarens ögon så tycks det variera tyvärr.
Låt en klänning vara en klänning oavsett färg. En människa, en människa likaså.

Alexandra har ordet!

torsdag 19 februari 2015

"Kejsaren är naken!"



En ny mandatperiod med ett nytt parlamentarisk läge har varit ett faktum sedan valet för snart ett halvår sedan. smekmånadsfasen är över och vi kan nu se ett mönster utifrån hur det nya styret vill hantera, eller snarare undvika demokratiska beslut i kommunens högsta beslutande organ, KF. 
Ärendehandlingarna har halverats sedan V & S beslutade sig för att försöka styra kommunen som en minoritetsregering.  Både under förra mandatperioden och efter valet så pratade den nytillträdde KSO sig varm om breda politiska lösningar. Man efterfrågade att både styrande partier och de i opposition borde för kommunens bästa över mandatperioderna sett ha en bred dialog och en öppenhet för kompromisser, detta har MP alltid ställt oss väldigt positiv till. Dessa vackra ord har dock blivit lika verkliga som Kejsarens nya kläder.
I praktiken så har det nya styret istället sett till att så få, eller snarare inga, för dem kontroversiella ärenden getts möjlighet att debatteras eller ens föras upp på Fullmäktiges dagordning.
Detta är att kidnappa den demokratiska processen för att undvika breda politiska lösningar som vår kommun behöver för långsiktigt hållbara politiska beslut.
Kommer detta vara den nya minoritetsregeringens demokratiska strategi eller söker ni en annan lösning för att släppa gisslantagandet av byggplaner, andra ärenden av stor strategisk vikt som enligt kommunallagen hör hemma i KF? Att hindra ärendegången månad in och månad ut kan inte va
Just denna problematik har tidningen Dagens Samhälle djupdykt i förra veckan. Där skriver demokratiexperter att allt färre beslut fattas i fullmäktige runt om i Sverige och att man ser en olycklig trend av att man delegerar allt fler viktiga ärenden ner i nämnder just för att man har en annan mandatfördelning/ maktförhållande i nämnderna än man har i Fullmäktige. Kommunstyrelsens ordförande (KSO) blir mer som en lokal Statsminister istället för en ordf. för en styrelse som bereder ärenden till KF skriver man i samma artikel och något som blir allt mer tydligt även här i Hudiksvall.
Axel Danielsson som ses som en ”demokratiguru” i kommunerna uppmanar KF ledamöterna att återta makten just för att säkra den demokratin. Risken är överhängande att vi får en massa maktfullkomliga kommunpåvar runt om i landet. ”Skärp er, styr eller avgå!” är Danielssons råd till oss i fullmäktige och jag håller med honom. Det är dags att befria demokratin!
ra i enlighet med kommunallagen så vi efterfrågar i så fall vilken lösning V & S har tänkt sig framöver?

onsdag 4 februari 2015

Kommunen är för liten för att träta






Kommunstyrelsen (KS) ska imorgon (5/2 2015) enas om en handlingsplan för Västra hamnen. I denna plan vill man att KS ska enas och anta en arbetsstrategi för att så fort som möjligt erbjuda byggbar mark till etablerare. Det anser vi i MP är bra för kommunens utveckling. Samtidigt så ser vi med oro att man vill ställa Östra hamnen i ett motsatsförhållande till Västra hamnen. Varför inte ha en sammanhållen handlingsplan för hela hamnområdet? Vi kan erbjuda marknaden en planbank som utifrån lokalisering erbjuder olika möjligheter och alternativen blir därmed kanske mer eller mindre intressanta för etablerare utifrån de förutsättningar marken besitter? Mp anser inte att dessa två områden bör sättas i motsatsförhållande till varandra eftersom en kamp mellan dessa två kommer att resultera i en förlust för hela kommunen.
En detaljplan på Östra hamnen vid Köpmanberget är redan godkänd av Byggnadsnämnen och väntar bara på att få bli uppsläppt till fullmäktige för antagande. Marken där kanske lämpar sig för viss etablering som inte är lika attraktiv på Kattvikskajen. Samtidigt så anser MP att vi bör fortsätta att jobba på att så snart som möjligt få fram mark för etablering på Kattvikskajen i det västra hamnområdet. Etablerarna är ju de som bäst vet var i hamnområdet deras investeringar kommer göra störst nytta och just därför är det så viktigt att vi låter hamnens östra och västra del gå fram i en gemensam satsning för kommunens framtid.
I handlingsplanen vill man lägga focus på kommunikation och marknadsföring av det västra hamnområdet, vilket är bra men MP anser att man bör marknadsföra Hudiksvalls hamnområde som en helhet.  Vill man bygga i söderläge är Östra hamnen troligtvis intressant etableringsområde, vill man bygga vid ett stationsnära läge väntar man nog de år det kommer att ta för att få sätta spaden i jorden på Västra hamnen.
Naturligtvis är kommunens utveckling mer än hamnområdet i Hudiksvall, men etableringar i hamnområdet är etableringar som gagnar skattekraften i hela kommunen på lång sikt. En satsning vi inte har råd att förlora.
När två träter blir även den tredje förlorare.

fredag 23 januari 2015

GMO, enfald före mångfald



Snubblade över ÄNNU en debattartikel om GMO. Jag kan inte förstå hur detta får fortgå?!

"Det talas tyst om att de genmodifierade grödorna säljs i kombination med förpliktelsen att inte återanvända frön och kräver bekämpningsmedel som utarmar våra jordar, förgiftar våra grundvatten och minskar den biologiska mångfalden."
Du hittar artikeln där jag tagit citatet ur via denna länk:
http://www.svt.se/opinion/article2621826.svt

"Har du inget snällt att säga...

... så säg ingenting alls."


Hittade denna bild med okänd avsändare. Det är som mormor brukade säga fast med arabisk tuch.
Trevlig helg på er!

måndag 19 januari 2015

Lokala tillagningskök är en succé!


 Idag har jag tillsammans med "Styrgruppen för ekologisk hållbarhet" haft denna mandatperiods första möte. Vi hade även ett verksamhetsbesök på Västraskolans skolkök där kostchefen och kökspersonalen mötte oss för att beskriva deras syn på de nya tillagningsköken och vi fick möjlighet att ställa våra frågor. Det som är så roligt med dessa lokala tillagningskök är att de är nyckeln till lokal upphandling av råvaror vilket i sin tur kan hjälpa oss att nå våra mål om ett minskat klimatavtryck och ökad andel lokalproducerad och ekologisk mat.
Det var en enormt stormig politisk debatt kring denna omorganisation från "cook and chill" (centralkök på sjukhuset som lagade och kylde ner maten för att värma den dagen efter på skolor och vårdboenden) till lokala tillagningskök. Resultatet?
Eleverna älskar det, personalen tycker det är roligare att gå till jobbet och det ser dessutom ut som att vi får mer mat för pengarna (eller mindre svinn).
När jag gick i skolan så minns jag att man fick vara "matvärd" och följa med "köksan" in i köket och hjälpa till med att plocka fram bröd, sallad osv till lunchen men  idag är det verkligen inte så. Sex politiker och två tjänstemän fick dra på sig skyddskläder från topp till tå för att få möjlighet att komma in till köket.
Det var väldigt lärorikt och intressant att få besöka skolköket och jag fick många tankar med mig därifrån som jag avslöjar lite längre fram i en motion kanske...


torsdag 15 januari 2015

Ge mig styrka!

Foto: Marie Sundin, Gräsåsens Trädgårdscafé

 Efter att ha varit riktigt krasslig i över en månad så är jag äntligen på bättringsvägen!
Allt går för sakta känns det som, men allt har väl sin tid. Imorgon ska jag tillbaka till doktorn för att kolla hjärta och lungor och håller tummarna för att jag vilat tillräckligt.
När naturen utanför är så sagolikt vacker så önskar jag att jag bara kunde kasta mig ut i den mjuka vita snön, med eller utan skidor. Än så länge så är jag inte riktigt där ännu men dessa bilder ger mig något att se fram emot.
Härliga Hälsingland!



onsdag 7 januari 2015

Mer uppkopplad än önskvärt



När jag var liten så önskade jag alltid att jag vore mer envis. Min mamma sa ibland att hon tyckte att jag gav upp för lätt. Det är något som jag inte tyckte om och något som jag jobbat med att få bort. Denna jul så insåg jag att jag nog jobbat lite för mycket med den biten.  Efter att i veckor haft en envis hosta boendes i min bröstkorg så jag skulle försöka vara envisast av oss två. Barnsligt, men det kändes som en bra idé då.
Gå till doktorn har väl ingen trebarnsmor tid med mitt i julförberedelserna? Sedan skulle ju nyårsmaten förberedas och självklart så hade min man en massa jobb inför tentor och dylikt som faktiskt inte gick att skjuta på. Vi övervägde att konvertera till någon annan religion just under december, men det föll inte i så god jord hos barnen.
Hostan fick helt enkelt hänga med på budgetdebatt och julstök. Men tillslut så ville inte kroppen vara med på mina upptåg.
Jag lommade väl snopet iväg till doktorn efter helgerna och då visade EKG:et att jag nog lärt mig att vara mer envis än jag borde varit. Uppkopplad mot apparater som pep och tjöt när helst det passade så tror jag sällan jag blivit så uppassad i vuxen ålder. Gulliga läkare och och sköterskor löste av varandra och till slut så lugnade kurvorna ner sig.
Barnens ofarliga virus ( som de klarade av som en dans) gav mig inflammation både i lungsäck och hjärtmuskel. Tji fick jag! 
Livet förändras och vi med det.
Jag tyckte inte om som barn att jag inte var "tillräckligt envis" och jag tycker inte om som vuxen att jag blivit "onödigt envis".
Nu vilar jag in det nya året och ser fram emot förändring där jag inte alltid sätter mig själv i sista ledet.