fredag 25 september 2015

Är du en del av lösningen eller en del av problemet?


 


Jag tänker inte sucka uppgivet åt vad som händer i min omgivning, jag blir förbannad!
Mer än tio brandattentat mot asylboenden i Sverige i år!
Det dyker upp allt fler korsbränningar, även i vårt lilla trygga landskap. I Norge mördades politiskt aktiva ungdomar när de är på sommarläger, i Finland så möts asylsökande som många flytt från IS terror av finländare som kallar DEM för IS och att de ska sticka tillbaka dit de kom ifrån. 

Jag tänker inte rycka på axlarna och säga att "de är historielösa", "de förstår inte bättre", "usch och fy vi borde utbilda våra ungdomar bättre", "det är ett vansinnes dåd utförd av individer som känner sig åsidosatt av samhället".
SLUTA DALTA MED DEN NORDISKA EXTREMISMEN!!!

Det är ju hatiska, kriminella människor som enligt lag ska behandlas därefter.
Vad bär DU för ansvar i att det sprids en obehaglig tystnad i vårt land där man inte längre bemöter rasistisk och nazistisk propaganda i sociala medier, på fikaraster eller i korplagets omklädningsrum?! Jo en hel del!
"Är du inte en del av lösningen så är du en del av problemet" brukar min pappa säga, och det gäller även här.
Alla ni som finns i min vänkrets på FB eller ute i vardagen som tycker att man helt utan att okritiskt granska information ni delar vidare om muslimer, invandrare eller flyktingar måste ta ansvar för att ni är med och lägger bränsle på nazisternas hatiska bränder ute i landet!

Jag tänker inte plocka bort er som mina vänner men jag KRÄVER att ni tar ert förbannade ansvar över den segregerade värld ni bygger upp för våra gemensamma barn att växa upp i.
 
Sitt nu inte där gömd bakom din skärm och tyck en massa saker. Fram med dina argument på bordet! Vad får dig att ta dig rätten att med hatiska kommentarer leda oss raka vägen tillbaka till det politiska klimat vi i Europa hade på 30-talet?
Svara mig!

Attentat i Lahtis

måndag 7 september 2015

Bland sockervadd, romska karuselloperatörer och ett gäng taggade Sverigedemokrater

Jag är helt förstummad!
Hela världen rasar över det förfärliga lidande våra medmänniskor som flyr från krig tvingas genomlida på grund av Europas stängda gränser. Jag är en av alla som har fått nog. Jag orkar inte med att se på när människor spolas upp livlösa längs Europas kuster.
I helgen så hade vi höstmarknad här i Hudiksvall. De flesta politiska partierna fanns representerade där för att dela ut information och värva medlemmar.
Jag kunde inte låta bli att gå fram till SD´s tält och ställa frågan som ekar i mitt inre; "Hur kan ni vara så hjärtlösa när ni ser vad som händer i världen?"
Jag ställde inte frågan för att provocera utan för att jag verkligen ville veta, jag vill förstå hur de kan sova om natten då jag gråter över världens orättvisor och känslan av bottenlös maktlöshet. Jag ställde frågan till en politisk representant som jag bott granne med en gång i tiden. Hon har druckit kaffe i mitt kök. Hon var bjuden till vårt bröllop. Jag känner henne, men jag ville nu förstå hennes politiska ställningstagande. Hon vill att gränserna ska förbli stängda och helst ska de vara mer stängda än idag.
"Jag vill inte heller att barn ska dö i flykt men de måste stanna DÄR för det är närmare deras hem" är hennes svar.
Inte ens UNHCR som SD flaggar så stolt om att de vill stötta vill att vi enbart fokuserar på att hjälpa i krigets närområden. De behöver komma därifrån för att bygga upp ett värdigt liv och läka sina sår.
När vi står där och samtalar i djupaste respekt för att vi har olika ställningstagande i frågan om flyktingmottagande så bryter en annan Sverigedemokrat in i samtalet. "Vi kan inte ta oss ann alla som söker sig hit eftersom det skulle hämma tillväxten, få välfärden att rämna och den svenska ekonomin att implodera."
Jag känner att när vi nu har ett katastrofläge i världen så kan jag faktiskt avvara höjda löner, större konsumtionsutrymme, och andra bekvämligheter som vi tar för givet.
Jag vill inte att mina barn ska få bättre på bekostnad av att andras barn ska flyta upp döda längs medelhavets stränder. Jag hoppas att många med bryr sig mig mer om vår nästa än om "Sveriges ekonomi imploderar" ( vilket jag för övrigt har svårt att tro).
"Varken Sverige eller vår omvärld kommer att se likadan ut när denna period är över. Detta må vara skrämmande, men att med våld försvara den gamla ordningen är inte bara meningslöst – det är också moraliskt korrupt och ekonomiskt ohållbart. De som sett vad människor är beredda att utsätta sina familjer för under resan till Europa förstår också att det inte finns staket höga nog eller regelverk tuffa nog att stoppa dem" skriver Robert Egnell, docent vid Försvarshögskolan i DN förra veckan och det är precis så jag vill formulera mina känslor i allt detta kaos.
Länk: DN debatt, Robert Egnell
När vi står där på marknaden bland sockervadd, romska karuselloperatörer och ett gäng taggade Sverigedemokrater så kommer kommentaren som får allt hopp och all luft att gå ur mig.
"Den där 3-åringen som dog och vars bild sprids på sociala medier skulle tillexempel varit vid liv idag om inte pappan velat komma till Sverige för att fixa tänderna gratis. Hade de bara stannat i Turkiet så hade hela familjen varit vid liv idag, tragiskt men så är det!" säger han nästan lite klämkäckt.
Hela mitt hjärta blir tung som en sten och svart som sorgen. Jag blev stum, tom och förtvivlad. Menar han allvar?
Europas stängda gränser har dödat fler människor på flykt än IS.
SD killens och min familj ska ha rätt till tak över huvudet och mat för dagen medan Alan Kurdis familj för skylla sig själv.
 
Alan Kurdis döda kropp spolas upp på stranden. I en annan del av världen är det största bekymret hur många karuseller man kan åka.  
Måtte detta vara tiden då humanism värderas högre än pengar och välstånd för några få.
Måtte detta inte vara en tid av läpparnas bekännelse för de som säger att de vill hjälpa. Nu vill jag att vi tar i hand och hjälper varandra att hjälpa de som behöver oss!

 
Jag orkar ej med mer blod på mina händer för makthavare som ej vill ge skydd i sina länder.
Världens barn ska få växa upp tryggt!
Inte tvingas på flykt eller få livet frånryckt.
Ni vill värna om välfärd, ekonomiska trender.
Det kan jag avvara mot att få rädda slocknande liv på Europas stränder.
Öppna ert hjärta, vår fristad och gränser!
Ingenting gott är kommen ur en värld fylld av stängsel.

Vi kommer att behöva hjälpas åt att ta hand om barn som inte har sina föräldrar kvar ute i kommunerna. Vill du hjälpa men vet inte hur? Har du funderat på att bli familjehem? Anmäl ditt intresse nu hos din hemkommun så hinner kommunen göra en familjeutredning på din familj för att kunna matcha dig med någon som behöver Dig!

Länk: Hur blir man familjehem?