Mahalia Jackson - Silent Night, Holy Night

Min morfar som var född 1914 berättade för mig att på julaftonsnatten 1914, under första världskriget så stannade trupperna upp i sin strid när ett brittiskt förband hörde tyskarna sjunga Stilla Natt. När de försiktigt tittade över kanten på skyttegraven och ut i ingenmansland såg de till sin förvåning ett ljus fladdra borta hos tyskarna.

 

Det hade varit lätt att låta kriget och hatet ta överhanden och skjuta mot ljuset. Istället svarade engelsmännen med den brittiska versionen.

 

Det slutade med att båda sidor vågade sig upp ur skyttegravarna och träffades mitt i ingenmansland. De begravde sina döda, önskade varandra God Jul och utbytte förhoppningar om att det snart skulle bli fred.

2015 har varit ett fruktansvärt år och jag önskar alla mina medmänniskor ute i världen att striderna kunde sluta nu och låta 2016 bli en fredens och återuppbyggnadens år. Fylld av kärlek och medmänsklighet.

 

Jag har många vänner som lidit mycket ont under 2015, och av respekt för deras integritet så vill jag inte namnge dem här, men jag önskar er alla ett bättre 2016 än vad 2015 har varit.

Med klump i magen och tyngt hjärta spottar vi i nävarna!

 

 

Det är två veckor sedan nu som jag med en klump i magen och ett tyngt hjärta satte jag mig på tåget för att åka och träffa miljöpartistiska kommunalråd från hela Sverige i riksdagen. Det har varit så tunga dagar sedan regeringen aviserade de åtgärder regeringen anser att Sverige är tvungna att vidta i den största flyktingkris vi sett på väldigt länge.

Att tillhöra ett parti som varit en så stark röst för en humanistisk politik och ett värdigt flyktingmottagande och samtidigt tvingas stå för denna överenskommelse skapar både ett känslomässigt och intellektuellt kaos i mig.

"Jag kan inte stå för detta. De kan inte ta sig rätten att dra in mig i något som jag inte vill delta i" var min första tanke. "Hur ska kunna bibehålla vår trovärdighet som parti när vi ideologiskt argumenterat på ett sätt och agerar på ett annat?" Första tidens chocktillstånd följdes av oräkneligt många maildialoger mellan oss gröna ledare ute i kommunerna och jag insåg att min verklighetsbild utifrån mottagandet i vår kommun var vitt skild mot den verklighet som andra kommuner levde i med en extremt ansträngd vardag.

Dialogen i vår avdelning måste också få sin tid och sitt utrymme. Vi måste alla få möjlighet att reagera, opponera och debattera. Fylla den tomheten i våra bröst med beskrivande ord. Ord om hur vi vill att det ska vara, hur vi vill göra det bättre, hur vi som parti kanske skulle ha kunnat agera annorlunda än vad man gjort.

När jag klev av tåget i Stockholm så möttes jag av en av mina käraste vänner. En person som alltid finns där när jag behöver henne. En person som man över en bit mat känner sig fullt bekväm med att ventilera sina innersta tankar och hemligheter med. När man kommit till kaffet så har man både gråtit, varit upprörd och så kommer de förlösande, krampaktiga skrattanfallen över helt oförväntade dråpligheterna som av någon underlig anledning bara utspelar sig när just vi ses.

Att ligga i samma säng och prata om allt tills ögonen går i kors natten innan man ska iväg på ett så viktigt möte som jag ändå var där för gjorde ju att jag helt klart blev orolig för att försova mig och kvadda hela dagen som jag hade framför mig. Men jag tror att den stora anspänningen för vad mötet skulle innehålla gjorde att jag stod på fötterna innan ens väckarklockan hunnit ljuda mer än två sekunder.

Från att ha fått vara bara mig själv, sårbar, liten, arg, och uppgiven i sin bästa väns beskyddande närhet, till att kostymen skulle på och fokus läggas på allt annat än mig och vad jag känner var vägen inte heller lång eller svår.

Jag kom fram till adressen där mötet skulle hållas. Tankarna hördes nu tydligare i mitt inre än vad känslokaoset gjorde dagen innan.

Nu skulle vi träffas, nu ville vi hitta ett sätt att nå fram till en hållbar lösning för de som behöver oss mest. En hållbar lösning för de som kommer till vårt land för att söka skydd från krig och förföljelse.

Jag tog ett djupt andetag, slog portkoden och hittade mitt inre lugn och kände mig mer fokuserad och lösningsorienterad än på väldigt länge. Det var nu det gällde. Det handlar nu inte om hur jag känt mig kränkt och kidnappad i en överenskommelse som tillfälligt stänger Sveriges gränser. Det handlar inte nu om vårt parti kommer förlora väljare. Det handlar om att göra det som förväntas av oss som är förtroendevalda av demokratiska val. Det handlar om värna om allmänhetens trygghet, möjlighet att få hjälp när man behöver det och utvecklas till den individ som de fötts till på denna jord.

Alla var nu samlade, men ingen fick uppge var vi var någonstans av säkerhetsskäl. Ett enormt engagemang och ett flöde av fokuserade partikollegor betade av den ena smärtsamma frågeställningen efter den andra samtidigt som våra telefoner konstant ringde från media som såklart ville veta vad som hände denna dag. Det var inte ett svårt val denna gång att låta telefonen ringa. Vi behövdes där och då, tillsammans och i en förtrolig samvaro, återigen så handlar det inte om hur vi känner eller ser på överenskommelsen utan vad vi kan göra för att hjälpa de som vi kan hjälpa.

Språkrören kom och gick, partisekreteraren och kanslichefen fanns med genom en hel dags hårt arbete och allt föll på plats precis sådär som jag inte ens hade vågat önska. Från att ha känt mig vilsen, sårad och för första gången obekväm i att vara en representant för miljöpartiet så kände jag att jag hade landat i min roll i denna hårda och kalla värld.

Jag tycker att denna överenskommelse är förfärlig! Jag kommer aldrig att kunna propagera för att stänga ute människor som berövats sitt hemland och stängts ute ur flera länder.

Jag vill inte ha det så här! Frustrationen och maktlösheten känns även idag stor men är inte jämförelsevis så stor som den de arma människorna på flykt säkert känner över den rika världens stängda dörrar. Det enda rätta jag kan göra nu är att göra allt jag kan för att medverka till att de i styrande positioner ute i landet med samlad kraft klarar av att ta emot dessa människor då vissa säger att det inte går.

Finns viljan finns vägen, och vi vill!
Nu spottar vi i nävarna och hugger i för att höja kapaciteten för mottagande runt om i Sveriges kommuner!

Var ett ljus i mörkret, tillsammans för klimatet!

På söndagen 29/11 arrangeras klimatmanifestationer runt om i världen för att visa hur viktigt vi världsmedborgare tycker klimatfrågan är, och för att påverka klimattoppmötets representanter i Paris att fatta ansvarsfulla beslut nästa vecka. Klimatförändringarna innebär så mycket mer än att vi får lite varmare vintrar och lite mer nederbörd i Sverige. Klimatförändringarna som till stor del förvärras dagligen pga. mänsklig påverkan orsakar naturkatastrofer runt om i världen i form av skyfall, översvämningar, extrem torka och bränder. Naturkatastroferna har gjort att självförsörjningsförmågan slås ut i stora delar av världen som i sin tur orsakar fattigdom, svält, flykt och konflikter. De senaste fem åren har över 100 miljoner människor tvingats fly på grund av klimatrelaterade katastrofer. Konflikterna har i vissa länder eskalerat till krig och förtryck.
I en allt mörkare värld där våldsbejakande extremism breder ut sig allt mer och där gränserna för människor på flykt tyvärr blir allt svårare ta sig igenom för att nå tryggheten så är det svårt att inte tappa hoppet om humanismen. Jag säger inte att alla krig är klimatrelaterade men de klimatflyktingar vi har idag är något vi solidariskt bör ta ansvar för eftersom mänskligheten bär ett stort ansvar i att de försatts på flykt!
Klimatmarschen i Paris har ställts in pga. de förfärliga terrorattentat som drabbat staden. Man får tycka vad man vill om Åsa Romsons uttalande efter de sorgliga nyheterna om terrordåden nådde Sverige men tyvärr så hade hon rätt.
Det är nu viktigare än någonsin att vi runt om i världen visar att vi bryr oss. Att vi står upp för solidaritet, rättvisa och humanism! Gå med i klimatmanifestationen som kallas ” Tillsammans för klimatet” och var en röst för dem som berövats rätten att göra sig hörda. Dessa arrangeras i vårt närområde i Hudiksvall, Söderhamn och Sundsvall.
 Var ett ljus i mörkret, tillsammans för klimatet!

Dags att organisera kommunen mot rasism och diskriminering!

Krävs inte demokrati i en politiskt styrd organisation?

 

 

På torsdag ska Lärandenämnden besluta om stora strategiska förändringar för Bromangymnasiets programutbud. Man har enligt HT och enligt lärare på Broman informerat verksamheten om vad beslutet kommer att bli innan ens oppositionen fått sina handlingar.

 S och V föreslår nu nämnden att både lägga ned och starta nya utbildningar. Detta kommer att ge stora avtryck i programutbudet såväl på Broman som på andra gymnasieskolor i vårt närområde eftersom programmen redan finns i friskoleform.

 Om beslut tas att genomföra dessa förändringar så kommer Hudiksvalls kommun istället för att samarbeta med andra gymnasieskolor välja att konkurrera med dem. Vi i MP har som sagt fått informationen kring denna stora förändring via bl.a. HT innan vi fått informationen från kommunledningen vilket är under all kritik då det är en stor strategisk förändring i vår kommun.

Att som kommun konkurrera om arbetstillfällen och kursutbud på våra skolor kan inte vara rätt väg att gå i en tid som denna. Värna om det som redan finns och utveckla det till sin fulla potential istället!

Att dessutom fatta beslut i en politiskt styrd organisation utan att nämnden fått säga sitt är ytterst odemokratiskt!

 

Dra lärdom av erfarenheterna!

Jag fick höra att både skottpengar utlovats och lite andra känsloladdade uttalanden har levererats efter en liten artikel i lokaltidningen som handlar om en interpellation som jag har lämnat in för snart en månad sedan. Jag menar dock att min interpellation gagnar alla inblandade eftersom om man inte har något att dölja så har man heller inget att frukta. För den som är intresserad så finns den såklart diarieförd och är en offentlig handling och vem som helst får hämta ut den.


Eller så läser ni dem här:

Interpellation     den 25 september 2015

Externhandel vid Medskog kan man ha delade meningar om men jag tror att de flesta anser att lagen ska vara lika för alla.

Etableringen vid Medskog har varit en hett debatterad fråga både politiskt men även av kommunens innevånare. Denna interpellation handlar dock inte om huruvida vi vill forma samhällsplaneringen i vår kommun utan hur vi ska återställa ett förlorat förtroendekapital hos innevånare och det lokala näringslivet.

Trots att detaljplaneändringen för Mo 3:30 m.fl. har passerat fullmäktige sedan lång tid så möter vi många gånger frågor bland medborgare och näringslivsrepresentanter om hur ärenden kopplat till detta område har hanterats. Frågorna andas både skepsis och frustration vilket föranleder mig att tro att Hudiksvallskommun inte längre ses som den förtroendeingivande och rättssäkra instans som vi vill och vi borde vara.

Om det har gjorts misstag så ska vi ta lärdom av dem.

Etableringen vid Medskog har blivit en följetång på kommunens bord med allt från detaljplaneändring, anmälan om miljöskyddsbrott som fortfarande tycks vara outrett, överträdelse av strandskydd, marklov givet i efterhand för upplag av massor på strandskyddat område, utredningar om dagvattenhantering, trafikutredningar, bygglov som överskrider exploateringsgraden angiven i detaljplanen, handlingar som vid beslut inte överensstämmer med verkligheten osv, osv.
Men påståendet som jag mötts av oftast är just påståendet att kommunen inte behandlar alla lika och den frågan ens ställs är ett kvitto på att vi behöver bemöta dessa frågor för att återfå förtroendet som tycks gått oss förlorat i detta avseende.

”Varför måste vissa riva sina byggnationer som ej överensstämt med detaljplan då andra får hjälp av kommunen att kringgå bestämmelserna i deras detaljplaner?”, är ett exempel på alla frågor jag mött.

Jag har vid ett flertal tillfällen blivit kontaktat av universitetsstudenter som valt att göra uppsatser i bl.a. samhällsbyggnad där man ansett att detta ärende är så exceptionellt att man valt att göra uppsatser om det.
När frågor ställs som bemöts av kommunen med tystnad så sprider sig ett löjets skimmer över en kommun som vi ska vara stolta över.  

Vi måste få ett stopp på detta! Man måste känna som etablerare i vår kommun att ens ärende får en korrekt och rättssäker behandling. Man måste som skattebetalare känna tillit till att vi som kommun hanterar deras inbetalda medel på ett rättvist och tryggt sätt.
Vi bör med detta som bakgrund göra en revision av hur detta område och alla processer kopplat till det har hanterats.

Har vi brustit i rättssäkerheten? Följer vi de legalitets- och likställighetsprinciper som vi förväntas göra?

När en sådan revision är färdigställd så bör även följa ett åtgärdsprogram. Vad har vi för förbättringsmöjligheter? Hur förhindrar vi att eventuella felaktigheter inte upprepas? Hur säkrar vi att alla behandlas lika hädanefter?

Min fråga till ansvarigt kommunalråd:
Är ni från kommunledningen beredd att initiera en utredning av en extern aktör för att genomlysa hanteringen av denna etablering och dessutom komma med en åtgärdsplan?

 

____________________________________

Interpellant: Andréa Bromhed