”Se upp för dörrarna. Dörrarna stängs”.

Bild: Henrik Nyblad, MittMedia

Nästan alla mina kollegor är svenskfödda och har svenskfödda föräldrar. Nästan alla mina kollegor är politiker med olika partibeteckningar. Jag är helt övertygad om att vi alla vill göra samhället till en bättre plats för framtida generationer men vi har olika sett att se vad som ska ta oss dit.

Jag brinner så starkt för människors lika värde och för hur diskriminering måste upphöra. Att ständigt stå mitt i ett verbalt krig mellan rasism och antirasismen har många gånger gett mig ovänner bland de som annars inte skulle ha sett mig.
Jag lever i en vardag där min bild av ett humanistiskt samhälle har degraderats till en polariserad kamp om människovärdets vara eller icke vara. Den vardagen är mycket smärtsam.

Hot och trakasserier har gjort inträde i min privata sfär och med dem kommer tvivlen om det är värt att riskera min och min familjs säkerhet.
”Kanske jag ska bara hålla mig undan de antirasistiska debatterna? Om jag säger det jag vill säga i detta sammanhang så kanske det får konsekvenser som jag är rädd att utsättas för”. Dessa tankar har snurrat i mitt inre liv ända sedan det första skrämskotten sköts rakt in i det allra heligaste, rakt in i hjärtat av den idylliska familjebilden.

Varför ger jag inte upp då? Jag får inga enorma arvoden som fritidspolitiker. Jag får fler ovänner. Jag får färre och färre som vågar stäcka ut en hand för att bli min vän.

Jag har försökt att bli som alla andra i hela mitt liv, jag har försökt att vara så lagom och svensk jag bara kan, jag hör försökt ”förtjäna” min svenskhet. När jag säger detta till vänner så förstår de inte vad jag menar eftersom jag är född och uppvuxen i vår svenska huvudstad.
Men det grundar sig i ett minne som hur mycket jag än försöker inte går att tvätta bort.
Det var vid Kärrtorps T-banestation i slutet på 80-talet som jag insåg att jag inte ansågs vara värdig nog att kallas svensk.
Vi var på väg hem från dagis. Jag hade en gul overall med en obekväm resår som tryckt på min mulliga mage. Tre män satte sig vid mig och min mamma. De hade inget hår på huvudet men jag hade sett män utan hår på mammas jobb förut. ”Det är synd om dem, för de är sjuka och får mediciner som gör att håret trillar av, sa mamma när jag besökt henne på sjukhuset där hon jobbade.
Dessa män var inte som dem jag mött på mammas jobb. De sa att hon inte skulle beblanda sig med såna som mig. Att jag var oren och hon var ren.
Mamma blev alldeles stel. När en av männen lyfte mig i min gula overall ut på perrongen i Kärrtorp så kunde jag höra hur det tajta sömmarna i overallen knakade lite.
”Se upp för dörrarna. Dörrarna stängs”. Mamma satt kvar på tunnelbanan lika stel. Jag stod där ensam. Männen utan hår skrattade och satte sig bredvid mamma och så försvann tåget.
Där försvann också min känsla av trygghet och tillhörighet. Där och då blev det ”vi och dom”. Mamma var ”en riktig svensk” och jag var halviranier för evigt. Mamma var vi. Jag var en av dom.
Männen hade hoppat av på nästa hållplats. Mamma klev av på ännu nästa och skyndade sig allt vad hon förmådde tillbaka till Kärrtorp. Jag stod kvar. Helt tom i bröstet såg jag hur mamma föll på knä framför mig gråtandes. Jag hade aldrig sett henne gråta tidigare. Jag kramade om henne och när hon slutat skaka så gick vi hem.
Det var då hon bestämde sig för att vi skulle flytta till Hälsingland, till tryggheten, dit där inga kängbeklädda skinheads vandrade på byvägarna.
Men hur ska jag då göra när stöveltrampen nu vandrar på mina hälsingevägar? Jag skulle vilja undvika att gå i deras väg.
Men jag kan inte. Det bara går inte.
Jag står här tom i bröstet i deras väg för att jag inte vill att mina barn ska berövas den känsla av trygghet och tillhörighet som de har rätt till.
Vi är svenskar.
Vi är med och bygger upp detta land, vårt land.
Det enda som skiljer oss är hud- och/eller hårfärg.
Det enda som skiljer oss är att vissa vill välkomna ett samhälle i förändring medan andra vill sparka av barnen från tunnelbanan på vägen hem till tryggheten.

Mina kollegor kommer aldrig att förstå varför jag brinner så starkt för dessa frågor och jag är glad att de aldrig behövt förstå.

Länk till Tove Sahlins krönika

"Global hållbar utveckling"

Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan hejda klimatförändringarna. Vi kan lägga grunden för en värld där alla kan leva, alla kan flytta, men där ingen ska tvingas fly. Den gröna rörelsen växte fram för att lösa de globala utmaningar som försummats under efterkrigstidens framgångsår.
Det är hög tid för handling!

Klimatet har varierat naturligt i alla tider. Men den snabba förändring som nu sker är människans verk. Mätningar visar att sedan 1900-talets början har medeltemperaturen ökat med cirka 0,9 grader. Det är inte bara luften som värms upp, även världshaven blir varmare och världens isar smälter.

Med klimat menas de genomsnittliga väderförhållandena under en längre tid. Det innebär att vi måste följa temperaturens variationer under årtionden för att kunna avgöra hur klimatet förändras. Det räcker inte med att titta på enstaka år. 

FN:s vetenskapliga klimatpanel IPCC utvärderar regelbundet kunskapsläget om klimatets förändring. Under 2013-2014 redovisades klimatpanelens femte samlade utvärdering (AR5). Panelen konstaterar i sin utvärdering bland annat att: 

• Vart och ett av de tre senaste årtiondena på jordytan har varit varmare än samtliga tidigare årtionden sedan 1850. På norra halvklotet har perioden 1983–2012 sannolikt varit den varmaste 30-årsperioden under åtminstone de senaste 1400 åren.

• Koncentrationen av växthusgaser i atmosfären har stigit till nivåer utan motsvarighet under åtminstone de senaste 800 000 åren. Koncentrationen av koldioxid har ökat med 40 procent sedan förindustriell tid, i första hand till följd av förbränning av fossila bränslen och i andra hand på grund av förändrad markanvändning.
  
  Jag erkänner att jag känner mig nedslagen av de dystra fakta som presenteras om hur våra barn ska tvingas kämpa mot klimatrelaterade katastrofer men hoppas på att få lite energi av kongressens arbete med temat "Global hållbar utveckling"

"Bygg kommunen inifrån och ut"

Jag fick bifall på min motion! Kul serru!

 

Motion om att bygga kommunen inifrån och ut!

Kommunen vore inget utan sina fantastiska innevånare! Alla politiska beslut och det utvecklingsarbete vi gör i kommunen är med innevånarnas bästa för ögonen oavsett vilket parti vi representerar.
För att inte missa någon aspekt i vårt arbete har vi valt att i kommunfullmäktige anta ekokommunernas fyra hållbarhets principer. Dessa principer har formulerats av Karl-Henrik Robért , grundare av Det Naturliga Steget som för övrigt var en av föreläsarna på Fiber Optik Volleys Innovation Day som kommunen var inbjuden att delta i.

Något vi över blockgränserna kan enas om är att den höga arbetslösheten orsakar såväl ett stort lidande för individen som ett samhällsekonomiskt bekymmer. Att komma tillrätta med denna problematik och vända en bekymmersam trend kräver att vi tänker nytt och att vi tänker brett.
Vår kommun står inför en spännande tid med stora satsningar på såväl nya stadsdelar i centralorten Hudiksvall som infrastrukturella förändringar i resten av kommunen. I denna förändringens tid så gäller det att finna så många synergieffekter som möjligt. När vi bygger nya hus så ska vi självklart bygga så klimatsmart som möjligt men vi ska även försöka se till att vi tillgodoser den sociala hållbarhetsprincipen.

 Under Innovation Day som arrangerades av FOV så lyfte man just den sociala hållbarheten i ett föredrag som hölls av Lisa Fjällstad från Skanska. Skanska hade fått i uppdrag av Örebrokommun att renovera och bygga nya bostäder i ett område där arbetslösheten var hög och segregationen var påtaglig.
Öbo är Örebros kommunala bostadsbolag. När Öbo´s bostadsbestånd skulle renoveras i ett område där många levde i ekonomisk och socialt utanförskap och kommunen valde att ställa krav i upphandlingen på den sociala hållbarheten. Där valde man att skapa något som de kallade "boendebyggare". De som bodde i området fick bli en del i byggandet, i ett projekt mellan arbetsförmedlingen, kommunen, och Skanska. Detta var en satsning som fallit mycket väl ut. Boendebyggare blev en del i arbetslaget på byggplatsen, fick en naturlig del i att påverka sin närmiljö och framförallt känna delaktighet och bryta det sociala utanförskap som man upplevde att man befann sig i på grund av långtidsarbetslöshet. Sedan tror jag att om man får vara med att bygga upp en stadsdel så värnar man mer om den när den väl är uppbyggd vilket ger positiva spinn off effekter även på sikt.

Vi har en ny stadsdel som ska ta form i hamnområdet inom en snar framtid. Detta sammanfaller med en period då vi har en hög arbetslöshet och borde därmed ta tillvara Örebros erfarenheter och göra en liknande process i vår kommun. Socialt utanförskap handlar självfallet inte enbart om man är arbetslös eller ej. Vi har till exempel flera nysvenskar som har svårt att hitta en plattform för att integrera sig i sitt nya hemland vilket även skulle kunna vara en målgrupp för det mångfaldsarbete de åstadkom i Örebro.
Med kommunen som beställare så skulle vi kunna främja social hållbarhet genom att öppna en dörr in i arbetslivet för såväl långtidsarbetslösa som nysvenskar som har det tufft att komma in på den svenska arbetsmarknaden av olika anledningar. Att bli en del i ett socialt sammanhang bygger upp självförtroendet hos individen, förverkligar politiska ambitioner om mångfald och integration.

Att bygga kommunen inifrån och ut handlar för mig inte om var man väljer att placera nya bostadsområden utan om att ge möjligheter för innevånarna att bygga sin självkänsla, bli en aktiv del i samhällsutvecklingen och formandet av vår fysiska stadsplanering.
Med de socioekonomiska utmaningar och det behov av praktisk integration av våra nysvenska kommuninnevånare som vår kommun står inför borde Hudiksvall ta kontakt med Örebro kommun för att få hjälp att formulera de "skallkrav" i upphandlingen som Örebro lyckats med. Skallkraven utmärkte sig ur både ekonomisk och social aspekt i deras upphandling av ny- och ombyggnation av bostäder.

Med detta som bakgrund förordar jag:

Att Hudiksvalls kommun drar lärdom av Örebro kommuns mångfaldsarbete i bostadsbyggandet.

Att vi utifrån Öbo´s projekt med boendebyggare utreder hur vi i vår kommun kan applicera en likdanande modell utifrån våra förutsättningar och behov.

Att vi vid byggandet av den nya stadsdelen i hamnområdet formulerar tydliga krav på social hållbarhet som ska möjliggöra för de som står långt från arbetsmarknaden att få tillträde till arbetsmarknaden.

Bifogar även de fyra systemvillkoren som vi i ett enigt KF har förbundit oss att som ekokommun arbeta utifrån och som ligger till grund för min motion:

I ett hållbart samhälle:

1. utsätts inte naturen för systematisk ökning av ämnen som utvinns ur berggrunden (t ex fossil kol och tungmetaller)
   För att gå mot en hållbar utveckling måste vi systematiskt ersätta vissa mineraler som är sällsynta i naturen med sådana som det finns rikligt av, använda alla gruvframställda material effektivt och systematiskt minska vårt beroende av fossila bränslen.
2. utsätts inte naturen för systematisk ökning av koncentrationen av ämnen som produceras i samhället (t ex NOx, hormonstörande ämnen)
   För att gå mot en hållbar utveckling måste vi systematiskt ersätta vissa svårnedbrytbara och onaturliga ämnen (syntetiska) med de som normalt förekommer rikligt eller bryts ned lättare i naturen. Vi måste också effektivt använda alla ämnen som produceras av samhället och släppa ut dem i en takt som inte överbelastar naturens balanserande förmåga.
3. utsätts inte naturen för systematisk utarmning av den fysiska basen för jordens naturliga kretslopp och biologiska mångfald. (t ex från trafikinfrastruktur, skogsskövling, överfiske)
   För att gå mot en hållbar utveckling får vi endast använda resurser från välbalanserade ekosystem. Vi måste systematiskt använda både resurser och mark på ett produktivt och effektivt sätt, och iaktta försiktighet i alla typer av ändringar i naturen, t.ex. förändrad markanvändning.
4. hindras inte människor att möta sina behov (t ex via missbruk av politisk och ekonomisk makt)
   Vill vi leva i ett samhälle som utvecklas efter hållbarhetsprinciper måste vi tillsammans ta ett ansvar. Vi måste tillsammans se till att skapa och stödja åtgärder och strategier som raserar de hinder som undergräver människors förmåga att tillgodose sina grundläggande mänskliga behov. Dessa kan
   exempelvis vara osäkra arbetsförhållanden, löner som det inte går att leva på, slösaktig/orättvis resursförbrukning, politiskt och ekonomiskt maktmissbruk inklusive social påverkan.

Brundtlandkommissionen formulerade systemvillkoren så här:

Ekologisk hållbarhet, som handlar om att långsiktigt bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att minska påverkan på naturen och människans hälsa till vad de ”klarar av”.

Social hållbarhet, som handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls.

Ekonomisk hållbarhet, som handlar om att hushålla med mänskliga och materiella resurser på lång sikt.

Länk till Öbo´s mångfaldssatsning ”Boendebyggare”
http://www.obo.se/sv/Om-oss/Samhallsengagemang/Arbetsmarknadssatsningar/Boendebyggarna/

Andréa Bromhed, oppositionsråd

Miljöpartiet de Gröna Hudiksvall 2015 05 21

Missunnsamhet har inte hjälpt någon, men empati har räddat många.

För snart tre år sedan presenterade Alliansregeringen en bok som kallas ”Vitboken”. Den handlade om de övergrepp och kränkningar som under 1900-talet har påverkat romers villkor. Boken beskriver hur staten och kommunerna var överens om att med stöd av lagar och förordningar begränsa och hindra romer från att ta del av sina grundläggande rättigheter.

Vitboken skildrar hur fördrivningen av romer under första hälften av 1900-talet var en ”legitim” åtgärd i flera kommuner.

Länk till "Vitboken"

Många ”tiggare” som nu befinner sig i Sverige är romer. Dagens diskussion om avhysningar och krav om att förbjuda EU-medborgares tiggeri påminner starkt om hur åtgärder mot romer historiskt har diskuterats. Så här resonerade till exempel den statliga utredningen Fattigvårdslagstiftningskommittén i början av 1900-talet:

"Då Zigenarnas inordnade i samhället hos oss syntes vara ett olösligt problem och att enda utvägen vore att på ett eller annat sätt, få zigenarna ur landet. Då de flesta av dem torde vara svenska undersåtar och i allt fall deras medborgarrätt i annat land svårligen läte sig bevisas, kunde deras försvinnande ur landet icke nås på annat sätt, än att så starka inskränkningar lades på deras rörelsefrihet, att de funne med sig egen fördel förenligt att lämna landet och utvandra till ett land med för dem gynnsammare förhållanden."

Det är en vanligt förekommande uppfattning och en grogrund för antiziganism såväl historiskt som i dag är att romers situation är mer eller mindre självförvållad, eller till och med självvald.

Den här diskussionen har även varit aktuell bara för någon månad sedan i Hudiksvalls fullmäktigeförsamling.

Jag önskar att motionärerna hade varit med mig och min son idag.
Vi skulle handla på Hemköp. På vägen ut ur affären så ser vi en gammal dam som låg med ansiktet ned i rulltrappan. Hon hade ramlat ner för större delen av rulltrappan så det var ett fall på minst tre meter. En man hade fått stopp på rullbandet och vi rusade dit för att hjälpa honom att hålla upp damen vars huvud blödde rejält. Hon var kontaktbar men varför hon ramlade eller vad som hänt med hennes huvud och höft efterfallet kan vi bara gissa oss till. Sonen ringde efter ambulans men eftersom den närmaste ambulansen befann sig någonstans ute på E4an så tog det ett bra tag innan den kom. Jag som försökte hålla ett tryck emot damens blödande skalp började få kramp i armen efter en kvart. Hon var orolig och ville inte riktigt ligga still trots att det är rätt viktigt vid fallskador så vi försökte hålla henne lugn och huvudet lite högre än marknivå.
Vi hade hunnit bli några stycken vid olycksplatsen nu. Vissa stod och gapade om att det tog för lång tid för ambulansen att komma. Någon annan ville att vi skulle ringa på ytterligare en ambulans för hen hade ont i armen. Damen i trappen var nog den med mest sans trots all dramatik. Blodet från hennes huvud rann mellan fingrarna och så fort jag försökte sänka huvudet så blev hon orolig igen. ”Nej nu får jag skärpa mig, bita ihop och tänka på något annat än att min krampande arm börjat skaka”, tänkte jag. Tiden känns lång när man väntar på hjälp men vi försökte småprata lite, höll lite koll på att hon hade lite färg på kinderna, kunde röra benen och framförallt hålla huvudet stilla.
Sedan kom en kudde!
Eftersom allt mitt fokus var på damen så såg jag inte vad som hände runt oss. Men när någon stack en kudde under hennes huvud så att jag kunde släppa greppet för ett tag så var jag ju tvungen att titta upp vem som i hela friden går och bär på en kudde på stan?!
Det var mannen som så många går förbi utan att låtsas som att de ser honom. Det är ”den där tiggaren”. Det var en av de som vår debatt i fullmäktige handlade om.
Jag hade kastat ifrån mig mina bilnycklar och plånboken vid rulltrappan utan att tänka mig för. Han som kom med kudden sköt plånboken och nycklarna närmare mig, tittade uppmanande på mig och sedan ned på mina saker som att han ville säga att jag inte skulle glömma dom.
Jag möts många gånger av argumentet ”vi måste ta hand om våra äldre först, sedan kan vi hjälpa de andra”.
Idag så tog "de andra" initiativet att ta hand om "våra" äldre utan att bry sig om den enda ägodel han hade med sig.
Jag kan inte ge den här situationen rättvisa i ord märker jag men jag hoppas verkligen att ni som vill ha tuffare gränser för människor i nöd någon gång får uppleva empati och medmänsklighet mellan människor som inte ens talar samma språk men vet precis vad den andre menar.
Empati har inga gränser, men missunnsamhet har det.
Han hade empati. Han erbjöd sin kudde som med all säkerhet blir svår att få ren från damens blod. Han har säkert inte ens tillgång till tvättmaskin.
Jag tänker inte moralisera tiggeridebatten med detta inlägg. Jag vill bara visa att människor behöver människor och när vi är i nöd så måste vi hjälpa varandra!

Damen i rulltrappan följer med mig i tankarna efter dagens händelse. Jag hoppas hon inte bröt något och att hon snart mår bättre igen.
Mannen med kudden har också etsat sig fast likaså som alla de andra som visar i handling att empati är det som för människor samman.

Missunnsamhet har inte hjälpt någon, men empati har räddat många.

 

Jag tror det var dags för lite pepp!

No Words needed!

Till alla mina fans...

... och då menar jag inte fans med ett engelskt uttal utan mer så som Magnus och Brasse skulle ha uttalat sig i denna visa.
Jag har tydligen en förmåga att dra till mig vissa upprörda (läs intellektuellt understimulerade), självgoda (läs narcissister) som är modiga nog att med brist på självinsikt försöka trycka ner "svaga och inkompetenta kvinnor som kvoterats in i maktens korridorer".
Till alla mina fans därute;
Ni är hjärtligt välkomna till ett förutsättningslöst samtal på polisstationen där vi kan diskutera huruvida ert utövande av yttrandefriheten anses vara lagligt eller ej. Sedan kan vi diskutera vem av oss som förtjänat folkets förtroende att föra deras talan i de demokratiska samtalen och vara en röst i de demokratiska besluten.
Förtal, hemfridsbrott och stalking känns ju som något ni kan bidra med i det ni kallar "maktens korridorer". Själv använder jag mig av några troligtvis sällsynta egenskaper (i era kretsar i vart fall) så som lyhördhet, respekt för olika åsikter och allas lika rätt under lagen.

Lånta fjädrar

Hittills har 102 företrädare för Region Gävleborg åkt på utbildning hos vårdföretaget Kaiser Permanente i USA. Under de senaste två åren har resorna kostat drygt tre miljoner kronor.
Uppskattningsvis så bör det vara 6 st. undersköterskors årslöner i motsvarande tid som man hade kunnat anställa.
Jag har all förståelse för och tycker att det är helt rätt att man drar lärdom, till och med utanför Sveriges gränser, men vi har ju ett mycket smartare sätt att få den informationen än att sätta över etthundra människor på ett plan på andra sidan Atlanten för att de ska få nya intryck!
Det går att få den mest avancerade utbildning via distansstudier på både universitets- och högskolenivå men det duger tydligen inte?!
Jag får sällan gehör för detta argument då jag pratar med de som det berör men jag tycker i alla fall att det är upp åt väggarna fel!
Denna resa kostar uppskattningsvis 3 miljoner kronor man har tydligen bedömt att denna resa var värd ett ökat politikerförakt och den faktiska kostnad som resan medför. Men jag skulle dessutom vilja ha uppgifter om vad detta kostat oss alla i koldioxidutsläpp med tanke på att vi ska bli en "Fossilfri region"? Jo du tack! Det var en bra start på den resan!
Klimatkompenseras flygresorna?
Avslutningsvis; hur i hela friden tror man att människor ska välja klimatsmarta alternativ i vardagen då våra förtroendevalda ser ner på oss från ett flygplan på vår, och nästa generations bekostnad?!
(Till er  som nu kommer säga att det fanns miljöpartister på flyget vill jag säga redan nu; jag tycker det är fel oavsett partibetäckning)

Länk till artikel i HT