söndag 31 augusti 2014

Debattmaraton!

Nu har jag gjort mina första debatter!
Den första var den jag har gruvat mig mest för, Radio Gävleborgs valturné. Att prata på radio, veta att en massa människor hör min röst och tycker en massa saker om det de hör och så kan jag inte påverka hur det uppfattas. Usch vad nervös jag var!
Bara någon minut att säga något kärnfullt och lämna lyssnaren med en känsla av att de ska kunna överväga att lägga sin röst på vårt parti i valet. Det var tufft, men jag klarade det!
Denna debatt var startskottet på en serie av debatter som ska hinnas med innan valet.
Omställning Hudiksvall bjöd in samtliga partier för att debattera "Hållbart Hudiksvall".
Hudiksvalls Vänner, om företagsklimat och kommunens framtida attraktivitet. 
Hudiksvalls Affärskvinnor har inte sagt om vad de specifikt vill att vi ska djupdyka i men jag känner mig oerhört hedrad att få komma och gästa deras kväll.
Tänk att det finns ett sån´t engagemang inför detta val?! Jag blir lyrisk bara jag tänker på det. Jag är så glad att så många verkligen vill ta sig tiden att granska sina valmöjligheter innan de lägger sin röst vid valurnorna den 14/9.

Strålande kvinna!

Ulla Klötzter, Nordens antikärnkraftsdrottning!
Många gånger har jag blivit missmodig när jag upplevt att klimatfrågorna inte tas på allvar. Eller nej! Det är inte det att de inte tas på allvar alla gånger, utan att det blir så allvarsamt att de bemöts med en en tyngd suck och sedan inget mer. Då kan jag känna att mitt engagemang inte räcker. Att jag lägger ner min själ i något som i alla fall inte kommer göra någon skillnad. Många före mig gjort sitt allt för att påverka politiken till ett mer ansvarstagande inför morgondagens generationer men gått obemärkt förbi. Precis när man känt sig redo att kasta in handduken så dyker hon upp denna strålande kvinna; Ulla!
En stark kvinna med ett finskt djävlaranamma utan Guds like.
Sist jag träffade henne var under Hudiksvalls Fredsdagar då vi satte oss ned för att dela med oss av våra erfarenheter om med och motgångar.
"Men är det någon idé att vi anstränger oss när det är så starka ekonomiska krafter som vi slåss emot?" , var min lilla uppgivna fråga till henne. Då plirade hon till som bara hon kan göra och sa "vi kan alltid reta upp någon korrumperad rackare i mörkblå kostym". Och det var nog precis vad jag behövde höra där och då. Vi kanske inte kan rädda världen ensamma, men vi kan göra resan otrevlig för de som ivrar till att förstöra den.

Den här bilden är två år gammal då jag tillsammans med Miljöpartiets lokalavdelningar i Gävleborg skrev under ett gemensamt brev till Finlands regering om att vi motsatte oss deras planer om slutförvaret de bygger på andra sidan Östersjön, 25 mil från Hudiksvall. Vi hade egna representanter som åkte dit i januari för att överlämna detta upprop personligen.
Denna bild publicerades tillsammans med en artikel i Miljöaktuellt. Kul!
Ulla är en stark kvinna och stor förebild som jag håller varmt om hjärtat.

torsdag 28 augusti 2014

Per Bolund tankar kunskap i Glada Hudik!

Per Bolund var på besök i måndags. Vi tyckte det var väldigt trevligt men jag tror även att vi erbjöd Per många fina tankar och kunskaper som han kommer att ha glädje av i sitt arbete som vår ekonomiske talesperson.

Anita och Lena visade sin verksamhet och hur bra en friskola faktiskt kan vara trots den negativa stämpeln som friskolor har fått i media.

Monitorhjälpen! Ett nytt företag i kommunen som på ett halvår har hunnit få 99 kunder. Det ska bli spännande att följa deras utveckling.

"Affe Kock" berättar om hans möjligheter att upphandla lokala råvaror till skolans kök. Som förälder till barn på skolan så uppskattar jag verkligen att han utnyttjar sin möjlighet till att köpa in bra ingredienser till barnens mat.

Appropå mat så fick Per ta en snabblunch på Möljen för att hinna med både intervju och alla besök vi bokade in åt honom. Jag kunde inte låta bli att fotografera fotografen när han hade fullt fokus på dagens gäst.

fredag 22 augusti 2014

Den som förnekar klimatförändringarna idag förnekar morgondagens generationer ett värdigt liv.


När ska det bli politiskt korrekt att se sanningen i vitögat och erkänna att våra systematiska våldtäkter av Moder Jord har gått så långt att hon inte längre orkar vara i balans?
Att göra politik av torka, skogsbränder eller översvämningar har kritiserats när mina partikamrater försöker lyfta sambandet mellan klimathotet och extremväder. Men när är klimatförnekare redo att ta diskussionen? 
Det verkar som att många politiker är mer rädd klimatdiskussioner än klimathotet med tanke på hur de gång på gång duckar för att ta en seriös debatt om hur morgondagens generationer ska få mat på bordet och rent vatten att dricka.

SMHI gick ut med en klass 3 varning över Hallands län igår. Vi ska inte blanda ihop väder och klimat, jag vet, men klimatförändringarna ger upphov till extremväder. Innan ni anklagar mig för att utnyttja människors lidande i en svår situation då de blir tvingade att överge sina hem pga översvämningar så vill jag tillägga att jag var en av dom för 6 år sedan som var på väg att förlora det jag har kärt i den stora skogsbranden i Hälsingland som idag räknas som liten i jämförelse med sommarens brand.
Vi måste börja ta ett politiskt ansvar för dessa förändringar!
Vi kan ställa om, men det är bråttom! När polarisarna krymper så kommer jorden börja att värma havet själv eftersom de svarta klipporna absorberar värmen där den  vita isen tidigare reflekterat densamma. 


 Den som förnekar klimatförändringarna idag förnekar morgondagens generationer ett värdigt liv.

SD vill idag stänga gränserna för asylsökande. Det vill inte vi, men hur tänker de när klimatflyktingarna kommer att komma i strida strömmar för att Europa har torka? Vattenbrist och svält är redan en stridsfråga i flera länder.
SD vill hjälpa människor på plats säger de, skulle vi ha gjort detsamma när Salabranden härjade? Var det fel enligt dem att evakuera de drabbade?
Ska vi inte öppna våra hem för de som mist sina i Halland?


Vår tre månader gamla dotter fick syrebrist pga att hon andades in röken från skogsbranden vi drabbades av var. Vi var och är än idag hjärtinnerligt tacksamma för den vård och hjälp vi fick i en kaosartad vardag som kändes som att den aldrig skulle ta slut.
Farmors häst klarade sig inte, han var visserligen till åren kommen, men astman som han ådrog sig vid branden blev så illa att vi var tvungen att låta honom gå till vila. 

Denna brand som efter Salabranden anses vara liten må vara ett bleknat minne hos många men för oss har det lämnat spår i våra hjärtan för evigt. 
Även om vissa inte känner sig bekväm i klimatdiskussionen så r vi tvungen att ta den, NU!

#kandulova

MittMedia har gjort en stor satsning inför valet där läsarna ska få möjlighet att ställa sina frågor till samtliga partier. En väldigt bra idé tycker jag. Det fullkomligt väller in frågor så man få ta alla tillfällen som finns för att hinna svara på allt.
Frågorna på sajten skiljer sig från de jag mest fått i valstugan.
På #kandulova så är det välfärdsfrågorna som står i fokus. Skola och omsorg ligger helt klart i topp hos HT:s läsare, men på gågatan så kommer nästan alltid invandringen som en stark fråga i alla sammanhang. Antingen tycker folk att det är på tok för mycket invandring eller så bekymrar de sig att vi inte hjälper fler. Det som är en intressant gemensam nämnare för dessa två motpoler är att båda parter sänker rösten lite innan de säger det de tänkt på.
Jag är en lyssnande människa som trots att jag har en stark personlig övertygelse i denna fråga så vill jag höra vad och hur andra resonerar kring detta.
Men ju fler kallhjärtade kommentarer jag får höra desto starkare blir min övertygelse.
Samhället har blivit kallt. Vi behöver en varmare politik!


torsdag 7 augusti 2014

Vissa talar i tungor. Andra för döva öron.


"Det gick en ängel genom rummet". Jag trodde aldrig jag skulle bli så vackert recenserad! Har alltid haft lite svårt att ta åt mig av sån't här men detta gick rakt in i hjärtat.
 
I min vardag möts man tyvärr ofta av många hårda ord och härskartekniker så dessa vackra ord mottages med den ödmjukaste tacksamhet! Det är väl snart ett halvår sedan denna artikel publicerades av Mitt Media men jag har sparat den till de dagar då det känns som man pratar för döva öron. Klimatpolitik känn kännas precis så; som att tala för döva öron. Vi ser isarna smälta, skogar i brand, människor slåss om dricksvattnet men inte alla vill se att vi kan göra något för att förändra det. Jag minns denna paneldebatt som inte blev just någon debatt utan en massa utsmetade floskler och jag minns hur frustrationen i mitt bröst bara bullrade. Jag kunde inte vara tyst längre. "Kom med något konkret! Den kommun som visar krafttag i klimatpolitiken de närmaste åren ska få mitt fullaste engagemang. Upp med en hand mina vänner!" Det blev tyst. Antingen ville de inte ha mig eller så blev de överrumplade av att någon i publiken faktiskt brann för det som de i panelen tyckte var jobbigt att prata om.Jag fick ett mumlande till svar och det kändes som att jag blottat mina frustrationer helt i onödan. De ville inte höra mig. Men så kom denna lilla artikel. Någon hade hört mig. Det gör kanske ingen skillnad i koldioxidutsläppen men det gav mig energi att fortsätta argumentera för de som inte har möjlighet att göra sin röst hörd. 
HT´s artikel från kvällen då klimatet blev en klump i halsen


Ikväll ska jag tillbaka till Hälsinglands Museum för att lyssna till Ulla Klözer, även kallad "Nordens antikärnkrafts Drottning".

Vill ni se hela programmet? Klicka på denna länk:
http://www.hudiksvallsfredsdagar.se/#home

Vi ses!