onsdag 7 januari 2015

Mer uppkopplad än önskvärt



När jag var liten så önskade jag alltid att jag vore mer envis. Min mamma sa ibland att hon tyckte att jag gav upp för lätt. Det är något som jag inte tyckte om och något som jag jobbat med att få bort. Denna jul så insåg jag att jag nog jobbat lite för mycket med den biten.  Efter att i veckor haft en envis hosta boendes i min bröstkorg så jag skulle försöka vara envisast av oss två. Barnsligt, men det kändes som en bra idé då.
Gå till doktorn har väl ingen trebarnsmor tid med mitt i julförberedelserna? Sedan skulle ju nyårsmaten förberedas och självklart så hade min man en massa jobb inför tentor och dylikt som faktiskt inte gick att skjuta på. Vi övervägde att konvertera till någon annan religion just under december, men det föll inte i så god jord hos barnen.
Hostan fick helt enkelt hänga med på budgetdebatt och julstök. Men tillslut så ville inte kroppen vara med på mina upptåg.
Jag lommade väl snopet iväg till doktorn efter helgerna och då visade EKG:et att jag nog lärt mig att vara mer envis än jag borde varit. Uppkopplad mot apparater som pep och tjöt när helst det passade så tror jag sällan jag blivit så uppassad i vuxen ålder. Gulliga läkare och och sköterskor löste av varandra och till slut så lugnade kurvorna ner sig.
Barnens ofarliga virus ( som de klarade av som en dans) gav mig inflammation både i lungsäck och hjärtmuskel. Tji fick jag! 
Livet förändras och vi med det.
Jag tyckte inte om som barn att jag inte var "tillräckligt envis" och jag tycker inte om som vuxen att jag blivit "onödigt envis".
Nu vilar jag in det nya året och ser fram emot förändring där jag inte alltid sätter mig själv i sista ledet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar