Min "Mima"

Mot din öppna famn tog jag mina första steg. Det var för mig du kokade och bar vatten till badbaljan åren innan vi fick badrum. Det var du som kammade lössen ur mitt svarta lockiga hår mitt i julstöket med hemgjord leverpastej, rörost, grisfötter och sallat. Jag känner ingen människa med så hög integritet som du men för dom av oss som får komma nära har du alltid gett ditt allt. Du klev upp okristligt tidiga mornar för att hinna både städa klart på skolan du jobbade på och göra lagår'n bara för att hinna se mina skolavslutningar eller vad det nu var för högtider som skulle uppmärksammas. Varje kväll så ringde du bara för att höra hur min dag hade varit. Jag minns hur jag alltid rotade runt i din välsorterade smyckeslåda med örhängen i regnbågens alla färger när jag var på besök som barn. Det finns ingen som är så pedant som du men när jag tog med mig falsklammet in till farstun så kunde du inte kasta ut oss trots allt. Du var den första som fick veta att jag väntade barn. Det var i ditt knä jag grät när en stroke tog min mammas personlighet och lämnade en ny person i hennes kropp att lära känna. Hårt arbete och tuffa tider har format dig och gjort dig fåordig men det du säger står du fast vid genom eld och vatten. Det är få personer på denna jordskorpa som jag håller så kär som dig älskade lilla moster. Imorgon fyller du år. Jag hinner inte hälsa på dig. Jag har ingen jordgubbstårta bakad på hemägg att bjuda dig på. Jag ringer dig alldeles för sällan och när jag hälsar på är jag alltid på väg till någon annanstans. Men mitt hjärta, min tacksamhet och kärleksfyllda barndomsminnen vilar fortfarande i dina öppna armar.